Röda Stjärnan

En blogg om friluftsliv, bushcraft, airsoft och andra äventyr utomhus.

Så byggde vi en replika av pansarbilen BA-64

Publicerat 2019-02-14 09:08:45 av Röda Stjärnan

Blod, svets och tårar. Ungefär det som krävs för att bygga sin egen pansarbilsreplika. Och så rätt mycket tid och tålamod ...

Militärhistoria och allehanda byggen och projekt är intressen som följt oss medgrundare av Röda Stjärnan (Henrik och Fredrik) genom åren. Ett av våra mer utdragna projekt är en replika av en så kallad BA-64. Eftersom det är ett ganska ovanligt bygge så tänkte vi att vi skulle ta med er på turen.

Varför bygga en replika av en BA-64?

Tja, varför inte? Vi började bygget 2011 då vi tänkte att den skulle användas under ett event vi arrangerade samma år. Bygget är alltså baserat på den sovjetiska pansarbilen BA-64 "Bobik" som användes under andra världskriget och var ett beprövat och pålitligt fordon.

Vi hade en tajt deadline och bygget forcerades något, vilket gjorde att motor och växellåda inte fungerade optimalt, även om den faktiskt stod klar i tid till eventet och kunde köras. Den blev sedan ståendes några år, tills vi återupptog byggandet förra året.

Hur gick arbetet till?

Karossen är byggd efter uppskalade ritningar och en byggsats i skala 1/35. Vi skar faktiskt bara fel en gång ... Nåja, sedan fäste vi karossen på en klassisk Volvo Valp C202 efter att ha kapat bort tidigare kaross, ratt, främre delen av ramen, bränsletank och egentligen det mesta. Vi fick också bygga ny styrstång till ratten, ny bromspedal med fäste, dra om bränsleslangen och, ja, egentligen är allting ett custombygge av stora mått. Det mesta är omgjort.

Alla trädgårdsintresserade mammor tycker om att få sin trädgård omvandlad till stridsvagnsfabrik. Bild från 2011.

I grunden är det en stålkaross mestadels tillverkad av fem millimeter tjock plåt. I fronten har vi 10–15 millimeter plåt. Tornet är manuellt roterbart på rullager, och sidodörrar, siktgluggar åt sidan och siktlucka framtill har funktion och utformning som originalet, även om vi inte är helt klara med detaljerna. Stänkskärmar, kåpor och detaljer är tillverkade från plåt, stålstänger och liknande. Mycket skärande och svetsande blev det.

Shorts och Foppatofflor är påbjuden arbetsklädsel, det är sedan gammalt.

Inredningen inuti är minst sagt spartansk eftersom vi inte gjort så mycket där ännu. Förr satt föraren på ett stenblock, med det har nu dömts ut som onödig lyx och man sitter direkt på stålgolvet. Pannan befinner sig ett par centimeter från några bultar, så det gäller att inte krocka.

När skapelsen stod färdig målade vi den med rostskyddsfärg och har sedan två lager Fosco-färg som vi applicerade med pensel. Som sagt blev projektet ståendes när vi fick annat att pyssla med, och med tanke på att fordonet mestadels har stått ute i sju år, så får man säga att det är otroligt bra hållbarhet på färgen.

Hur är den att köra?

Fordonet har en klassisk B20-motor från Volvo. Växellådan möjliggör fyrhjulsdrift och har både hög och låg växel. Terrängförmågan på fordonet är god, men begränsas av förarens urusla sikt och komfort.

Eftersom föraren sitter med motorn och växelspaken mellan benen behövde hela växellänkaget byggas om, vilket varit bland de tekniskt mest utmanade delprojekten. Men efter att vi började se över fordonet igen under 2018 så fungerar det nu bra att växla.

B20-motorn är ytterst välbeprövad och startar lätt och går stabilt. Växellådan vill gärna ha lite varmare växellådeolja, så vintertid bör motorn gå på tomgång ett tag vid start.

Hela bygget har tagit okänt lång tid. Volvo-valpen köptes för ungefär 11 000 kronor och stålplåten kostade nog omkring 15 000 kr. Kommande delprojekt blir att fokusera på drivlinan, renovera växellåda och bromsar, bygga om växellänkage och bygga ny kopplingsanordning. Det ger oss kanske anledning att återkomma kring projektet i bloggen.

Så här långt kan vi konstatera att det är jäkligt kul att bygga replikor och att ett sådant projekt kan få ta sin tid. Visst är det kul att köra, men en stor tjusning är ju också själva byggandet och planeringen.

/Henrik och Fredrik, medgrundare av Röda Stjärnan