Att tänka på när du spelar airsoft vintertid

Under vintern är det som bekant kallare, vilket påverkar både dig som människa och din utrustning. Men med rätt kunskap och anpassning av utrustningen så kan även vintern bjuda på fantastiska spel.

Dina vapen

Flera komponenter i ditt vapensystem påverkas negativt av kyla. Batterier av NiMh-typ och vapen drivna av Green Gas är i princip oanvändbara. I stället är det LiPO och LiFe-batterier som gäller för din AEG. LiFe ska ha något bättre motståndskraft mot kyla, jag rekommenderar ASG 9.9V 1400mAh 20C LiFe Tredelat och VP Airsoft 9.9V 1000mAh 20C LiFe Tredelat.

När det gäller LiPo är batterier från TOR populära. Tänk på att dina batterier inte ska utsättas för extrem kyla, förvara dem i ett uppvärmt utrymme eller bär dem i en skyddad behållare nära kroppen. Om platsen medger kan du isolera batteriutrymmet med bubbelplast eller annat isoleringsmaterial, men tänk på att inte värma batterierna. Värmen från en handvärmare är exempelvis för stark och dina batterier kan då i stället förstöras på grund av överhettning.

airsoft-kwc-colt-1911-stainless-co2-34860-x3

För pistoler är som sagt vanlig Green gas oanvändbart. Även om det finns vissa typer av gas som ska klara av vinterspel rekommenderar vi CO2-drivna pistoler.

Tryckluftsdrivna vapen (HPA) som Tippmann fungerar utmärkt även i kall väderlek. Tippmann M4 Carbine HPA/CO2 och Tippmann M4 CQB Rental HPA/CO2 är bägge bra alternativ för vinterspel.

En annan del som påverkas vid kyla är hop-up-gummit. Vanligt gummi blir hårt vid kyla och fungerar därför mindre bra, vilket gör att ett gummi av silikon är att föredra. Mest populärt är G&G:s gröna. Vi har även Madbulls vita Shark som exempel på bra gummi tillverkat av silikon.

Din klädsel

Det säger sig självt att man behöver varmare kläder när det är kallt ute. Men airsoft är bitvis en fysisk sport och är du för varmt klädd är det lätt att svettas, då blir du fuktig och kyls av. Välj därför kläder som är lätta att öppna för ventilering och ha gärna förstärkningsplagg du lätt kan ta av och på, som mössa, buff och liknande. En bra grund kan vara en jacka av softshell-typ, som ofta erbjuder bra ventilationsmöjligheter och ger skydd mot väta och kyla.

Fötterna blir lätt kalla då de kyls ned av markkylan. Bra sulor, strumpor och kängor med plats för dessa är ett måste. I djup snö kommer det lätt ned snö i kängan, ha därför gärna damasker om du inte har fältbyxor som verkligen sluter tätt runt kängan. Vid djup snö är även knäskydd att föredra då knäna annars bli kraftigt nedkylda vid knästående.

Många vapendelar är av metall, handskar-mechanix-element-covert-34836-x5som leder bort värmen, särskilt från fingrarna. Tejpa gärna vapendelar som ligger mot huden med vit sporttejp, finns på Apoteket, och ha bra handskar på dig, Vinterhandske Wild Trees Membran, Helikon Tex IDW Taktiska Vinterhandskar och Mechanix Element Covert är alla bra val i min mening.

Slutligen vill jag påminna om att så fort det är paus, fram med förstärkningskläderna och drick varm dryck. Ha med dig någon typ av stor värmejacka som du tar på dig över utrusningen, på med en stor mössa och dra i dig nån kopp varm choklad eller kaffe, så ska du se att du mår gott!

Vintermaskeringstips

Snö är vitt, den mesta militära utrusningen är grön eller på annat sätt anpassad för icke-vit miljö. Därför behövs vintermaskering. För kroppen passar en snödräkt bra, en vit överdragsdräkt, ofta gjord i tunt tyg som inte påverkar rörligheten negativt och bärs över din vanliga uniform. Bundeswehr-snödräkten, snödräktsbyxan eller den norska snödräkten är alla mycket effektiva. Vit mössa, balaclava eller vitmålad hjälm maskerar huvudet. På vapnet kan du använda kamouflagelinda/tejp i vit färg eller spraymåla. All utrusning som du inte hittar lämplig vintermaskering till eller inte vill måla kan du fästa vitt maskeringsnät på.

kamouflage-och-maskering-vinter-kamouflagenat-maskeringsnat-camonat-lopmeter-8140-x2

Nu är det bara att anpassa utrustning, klä sig varmt och ta med en rejäl termos. Ha så kul under kommande vinterspel!

//Henrik, medgrundare av Röda Stjärnan

Everyday Carry – ett litet kit som gör dig redo

Everyday carry, EDC, är sakerna du bär med dig varje dag i fickan eller i en väska. Wilda Nilsson berättar hur hon tänker när hon sätter ihop sitt kit.

Som tjej är det såklart extra praktiskt att kunna lägga en smart packad EDC-ficka direkt i handväskan. Exakt vad som är viktigt att ha med sig skiljer sig såklart från person till person. Dessutom beror det på var du befinner dig. I urbana miljöer kan det exempelvis vara direkt olämpligt att ha en kniv i sitt EDC-kit. Ta därför detta inlägg som inspiration och kommentera gärna med dina egna tankar kring Everyday Carry. Vid pennan, eller tangentbordet då, sitter Wilda (aka Callsign Hanna).

dsc_4287_red_webb

Att befinna sig i en situation där man behöver ett multiverktyg, en snörstump, ett plåster, en sked eller en bit tejp kan vara mycket frustrerande. Därför har jag ett par olika EDC-kit beroende på vad jag ska ge mig ut på för äventyr. Just nu har jag packat mitt kit i en liten flerbruksficka från Stridsväst 12.

20170714_173126

Eftersom den är MOLLE-kompatibel kan jag fästa den på min Go Bag (som på bilden ovan) eller ta loss den och lägga den i handväskan tillsammans med mitt first aid-kit som på bilden nedan. Just detta är poängen med EDC – det är ett litet, flexibelt kit som är lika självklart i skogen som på stan (jag tog ur kniven inför fredagkvällen på stan).

20170714_144213

Däremot kom besticket väl tillpass för ett snabbt mellanmål. Vilka bra-att-ha-prylar just du behöver får du såklart fundera på. Vissa nöjer sig med en kapsylöppnare på nyckelringen, andra föredrar ett multiverktyg i fickan som innehåller mycket mer. Det går dock inte att förneka hur roligt det är att kunna plocka fram smarta prylar när någon behöver det.

dsc_4185_web

Speciellt män som generellt har större jeansfickor nöjer sig ibland med att stoppa prylarna direkt i fickan. Jag däremot gillar att tänka modulärt. Med ett EDC-kit, en Go Bag och en Bug Out Bag kan jag anpassa mängden utrustning beroende på vilket äventyr som är på tapeten.

dsc_4187_web

Jag blev faktiskt överraskad över hur mycket som fick plats i den lilla flerbruksfickan. Här nedan ser ni vad som just nu ingår i min EDC. Som ni såg ovan så har jag sjukvårdsutrustningen separat liksom att jag har en vattenflaska vid sidan om. Detta är utrustning som verkligen förgyller en hundpromenad. Ofta knatar jag ett par kilometer, sen blir det rast och på med förstärkningsplagg samt kaffekokning innan promenaden fortsätter.

dsc_4188_webb

Eldris är Moraknivs minsta kniv någonsin och är mycket enkel och smidig att förvara i fickan eller ryggsäcken, samtidigt som du har alla fördelar i styrka och säkerhet som kommer med det fasta bladet. Jag har den i mitt EDC-kit eftersom jag vill ha en liten kniv för eventuella behov på exempelvis hundpromenaden. För längre turer i skogen har jag alltid en kniv i full storlek också.

Den ihoprullade “korven” är en windshirt i sin förpackning, väldigt skönt om det är blåsigt. Ett modifierat kit där denna ingick hade jag i Berlin i höstas. Visade sig perfekt att kunna dra på sig en vindjacka när vädret plötsligt förändrades.

Nu är jag nyfiken på vad som ingår i ditt kit. Kommentera gärna eller tagga @rodastjarnan på Instagram på bilder där du visar upp ditt EDC-kit.

Morakniv Eldris på Röda Stjärnan

Exempel på saker som kan ingå i EDC

Nedan finner du en hel del bra produkter som vi tycker är lämpliga att bygga eller komplettera sin EDC.

En tur på fjället

Varje sommar brukar jag, Henrik medgrundare av Röda Stjärnan, ge mig ut på fjället. Det har blivit ett par turer, både i Sverige och utomlands. Områdena runt Tarfala, en dal ett par kilometer öster om Kebnekaise, har många kvalitéer och det har blivit ett par besök både sommar- och vintertid. I år blev det ett speciellt äventyr då det var första gången jag skulle klättra upp för ett berg längs en alpin led. I detta blogginlägg tänkte jag berätta om äventyret då jag och två vänner besteg Kaskasepakte och Silhuettleden. I samband med detta kunde jag testa några nya produkter, bland annat Claw Gears byxor Operator Combat pants.

 Spanar upp mot Kaskasapakte från Tarfala. Familjen vid tältet i Tarfala
Spanar upp mot Kaskasapakte från Tarfala. Familjen vid tältet i Tarfala

Tisdag och onsdag: Inmarsch och rekdag

Årets tur var den något udda kombon av familjesemester, där sambo och dotter utgjorde ena troppen, och bergsbestigning där två vänner var klättertroppen. Vi utgick från Nikkaluokta dit vi kommit med tåg och buss via Kiruna. Vi anlände till Nikka kring lunch och skulle slå tält vid Tarfalasjön på kvällen. Eftersom packningen med klättersaker och familjens prylar vägde in på 35 kg och ett barn på 4 år skulle med så kapade vi någon kilometer genom att ta båt längs vattendragen på vägen. Det blev ändå en något ansträngande inmarsch på ca 18 km där mitten av Tarfaladalen är vacker men höjdmeterna suger i låren. Väl framme var det duggregn, snö och gråtande 4-åring. Men upp med tältet, puttra på lite VA-mat och snacksa, så var humöret på topp igen lagom till läggdags.

Författaren strax efter insteget vid Kaskasapakte.
Författaren strax efter insteget vid Kaskasapakte.

Efter en god natts sömn blev det en dags rekognosering till insteget på Kaskasepakte och sedan tillbaka till tältet. Resten av dagen förstärkte vi stenmuren runt tältet och njöt av naturen. Ursprungsplanen var att ge sig på Kaskasepakte redan denna dag, men väderleksrapporten lovade bättre väder dagen därpå så vi sköt upp toppturen till dagen efter.

Torsdag: Kaskasapakte

Tältet låg på Tarfalasjöns östra kant, omgiven av snöklädda berg, och tanken var att denna dag skulle Kaskasapakte bestigas. Kaskasapakte är med sina 2040 möh Sveriges 6:e högsta topp, men är en av få som behöver klättras. Vägvalet gick via Svartsjön, upp längs sydvästkammen till toppen, sedan över till ostkammen med Lillietoppen och ned via snörännan strax öster om Lillietoppen.

Dagen börjar med att ena hurtbullen efter den andra joggar förbi tältet. Är tydligen maratonet Keb Classic som går av stapeln denna dag. Lite lagom morgontrötta stegar vi iväg vid 9-snåret, räknar med att vara åter efter ca 10 timmar. Vi följer en moränrygg upp mot Svartsjön (Gaskkasjávri) och när vi närmar oss sydvästkammen tar vi på oss hjälm och sele. Isyxa, stegjärn och klätterprylar är med. Vi spanar in en väg mot kammen men sneddar lite väl snävt och får en tuff första replängd vid ett isvattenfall där det är blött, svårsäkrat och rasar isblock. Man skulle helt enkelt gått hela vägen fram till kammen… Fast vattenfallet var väldigt fint!

Klätterlaget på väg upp mot toppen! Luftigt!
Klätterlaget på väg upp mot toppen! Luftigt!

Den efterföljande klättringen är egentligen inte svår, men det blir ett par rejält luftiga kamvandringar och klätterpartierna består av bråddjupa stup. Vägen är dock ganska självklar, stup till höger, stup till vänster; trucka framåt. Lunch hoppar vi över men trycker power-bars över tiden. Vi är som sagt tre personer i replaget och inte helt samkörda, tiden tickar på och först vid 18:00 når vi toppen, lite lagom möra. En picollo-flaska bubbel korkas upp och delas broderligt i medhavda snyltarkåsor.

Toppen taget med självutlösare. Sen ned mot Lilietoppen.
Toppen taget med självutlösare. Sedan ned mot Lilietoppen.

Vi ska nu ned östkammen. Vi stöter genast på patrull. Det är ganska mycket snö under hela turen och snötäcket är som en hal isskorpa, det i sig är inga problem men nu kommer vi till ett fält som är brant och över 40 meter långt. Vårt rep är 60 meter, men nedåt måste vi vika det dubbelt. Snillen spekulerar lite och de två första firar på dubbelrep, tredjemannen får bygga ny ”standplats” i mitten, så det gick ju bra det också. Mellan oss och Lillietoppen har vi två sk ”hak”, i praktiken djupa sprickor man måste ta sig över. Det första har en liten snöbro i mitten, men det suger i magen när det är bråddjupa stup bara nån halvmeter ifrån både till höger och vänster. Det andra haket är ännu roligare, sprickan är ca 1 meter bred. Du passerar den genom att stå på ena kanten, några hundra meter stup rakt ned. Sedan faller du framåt och tar emot med händerna på andra sidan. Sen flyttar du över en fot i taget. Inte svårt, men direkt olämpligt att snubbla eller tappa prylar.

Vi närmar oss nu Lilletoppen efter några snöfältstraverser, vi går med stegjärn upp mot toppen som är snötäckt. Toppen är avrundad och snäll, det blir i alla fall ett fint kort. Sen är det bara att hasa ned längs snörännan, sista delen åker vi på rumpan. Vid 23:30 är vi åter i tältet. Det har tagit nästan 15 timmar för oss och då utan egentliga raster. Vi är alla vana vid att gå fort och långt, men klättermomenten tog tid för oss. Det var i vilket fall en fantastisk tur och jag är glad att vi gjorde det vägval vi gjorde, det var både fint och lagom utmanande.

Om du vill ha tips, packlistor, hjälp med vägval eller liknande så tveka inte att maila info@rodastjarnan.com Hjälper gärna till! En lista på relevanta produkter för den här typen av äventyr finner du längst ner i det hör inlägget.

Silhuettleden

Dagen efter Kaskasapakte gick vi ned mot Kebnekaise fjällstation. Tarfaladalen är fantastiskt fin och vi tog det hela i lugnt tempo och kunde fullt ut njuta av den vackra naturen. Väl på fjällstation vankades öl, chips, bastu och andra festligheter. Vi sov i tält bredvid och var både mätta, varma och någotsånär fräscha. Tarfaladalen hade varit lite kärvt för 4-åringen (är mest is och sten där) men nu var vi nere i dalen och även småbarn hade det trevligt. Efter vilodagen skulle de 3 glada gossarna ge sig iväg på en ny bestigning; Toulpagorni via Silhuettleden. Silhuettleden är en klassisk klätterled på 400 meter ren klättring, först klättrad 1938. 10 replängder längs med Tulpagornis vänstra siluett (om man tittar från fjällstation) och det ska vara ganska lätt klättring.

Bilder från Sihuetleden.
Bilder från Silhuettleden.

Vis av förra turens tidsåtgång är vi uppe i ottan och ångar iväg från tältet vid fjällstation. Middagsbord bokat till 17:30 och vi bör ha gott om tid.  Trotts gott tempo är det först vid 09 som vi finner insteget, markerad med lite snören, nån pinne och ett par kalsonger (!). Svårigheten att hitta rätt väg ska visa sig bli en utmaning, trots att vi har med oss en förare (vägbeskrivning). Ganska snabbt inser vi att det blir tufft att hinna till middagen, vi är tre i replaget och tiden rinner iväg. Det är svårt att hitta leden bitvis och klättrar man fel blir vägen så svår att det bara är att göra om och göra rätt.

Fyra första replängderna går bra. Den 5:e ska jag leda, vet inte om jag väljer fel väg men det blir svår klättring och extremt repdrag (repdrag betyder att det rep du sitter fast i nedåt löper trögt om det går zick-zack över stenar och säkringar) och till slut får jag suga i med benen allt vad jag kan för att mata fram mer rep. När denna replängd är över är jag rätt slut. Någonstans på vägen lyckas jag även riva ned 2 fotbollsstora stenblock när handgreppet visar sig släppa, stenarna rasar ned mot kamraterna nedan och jag vrålar STEN! Kamraterna hoppar undan där nere men stenarna slår av repet! Som tur är ganska nära änden, men lite spännande. Hela klippan är väldigt lös och småsten ramlar hela tiden och det smäller till bra i hjälmen när de kommer nedfarandes.

I slutet av leden går man längs med ett småstensparti som kallas rulltrappan, i slutet av denna går man längs med en halvmeter bred stig med vägg på ena sidan och stup på andra, luftigt! Återigen är det den lösa klippan och vägvalen som ställer till det för oss och först vid 19:30 når vi toppen, middagen är sedan länge missad. Nedåt går fort, vi kan åka i snörännan under Toulpagornis krater och delar av sträckan åker vi på mage, med huvudet framåt och låter som Pingu. Värdig avslutning på en intressant klättertur.

Ska jag sammanfatta Silhuettleden personligen var den betydlig mer utmanade än jag trodde. De flesta partierna är lättklättrade, men väggens storlek, svårighet att hitta rätt väg och den enormt lösa klippan gjorde den utmanade. För oss, som inte klättrat leden tidigare och var tre i replaget, tog den ca 10,5 timmar, plus drygt 3 timmar för turen till och från fjällstation inräknat letande efter insteget.

Dagen efter var det dags att gå mot Nikkaluokta för avfärd hemåt. Klättring i denna miljö var en ny upplevelse och något jag gärna gör om!

För de som vill uppleva fjällvärlden men inte klättrar finns det mängder av härliga turer att göra. Att utgå från Tarfaladalen och kanske bestiga Kaskasetjåkka (Kaskasapaktes lättbestigna granne) är en trevlig tur. Runt fjällstation och särskilt längs med Kebnekaises västra led är det mycket folk. Västra leden, och även östra leden, är kanske ingen favorit och Kebnekaises sydtopp undviker jag helst under högsäsong. Men man behöver inte vara många hundra meter från de vanliga lederna förens man är ensam, mitt i vildmarken.

Utrustning att ha med dig:

 

 

Hanna gästbloggar: Min utrustning för airsoft ­del 1

Airsoftvapen, fältuniform, skyddsglasögon, kängor, väst och så vidare! Här kommer den första delen av mina utrustningstips för airsoft. Och denna gång är det bara multicam/ camogrom/ multicam-kloner som kommer med.

Det är lika bra att få det överstökat direkt. För det första: jag må vara tjej men jag är 180 cm lång utan kängor och väger 72 kg. 74 efter en redig helg med öl och god mat ;-). Jag är alltså långt från pytteliten. För det andra: ja, jag jobbar för Röda Stjärnan men det jag skriver här kommer från hjärtat.

Nu när artigheterna är överstökade kan vi hugga in på det roliga. Gear. Prylar. Utrustning. Airsoftbössor. Varning för herrejösseslångt inlägg. Gå och hämta kaffe med dig.

Även om vi alla vet att airsoftspelare är salta operatörer (och att man blir en bättre spelare ju snyggare kit man har) så är det fortfarande airsoft. Hopp och lek med andra ord. Naturligtvis ska utrustningen hålla god kvalitet men samtidigt är i alla fall inte jag sugen på att spendera miljoner för att kunna ha kul på söndagarna. Därför tipsar jag om utrustning jag tycker är schysst och prisvärd. Är du en die hard spelare som fnyser åt allt som inte är real steel har du mindre att hämta här. Förutom gällande kängor, ryggsäck, matlagning och sjukvård. Där är det jag som är nitisk. (Nej, kära lagkamrat @Channelairsoft, en vattenflaska av glas är icke fältmässig!).

Som du säkert förstår så går alla länkar till Röda Stjärnan. Vad annars? Nu kör vi!

Mitt ”multicam”kit:

Här berättar jag om hur jag satt ihop mitt kit, vad som ingår och varför. Vill du bara ha en länklista till allt? Scrolla ned, du kommer inte bli besviken. Vill du se ännu fler bilder kan du kika på mitt konto på Instagram, @callsign_hanna heter jag där.

Skyddsglasögon för airsoft 

Helmask modell paintball skyddar bäst, så är det bara. Med det sagt så väljer jag taktiska goggles och mask eller glasögon (Swiss Eye raptor) och mask eller SISU tandskydd (vid skogsspel, inte CQB). En balaclava/buff skyddar inte läppar och tänder bra nog. Har du maximal otur, som jag, så kan en kula studsa mot hjälmens underkant och ned in bakom glasögonen med en blåtira som resultat. Ni har säkert sett mina tips om skyddsglasögon på Röda Stjärnans youtube redan? Om inte, kolla här och missa inte att prenumerera.

Swiss eye raptor Röda Stjärnan
Hjälm, hjälmdok och Swiss eye raptor syns här.

Kängor för airsoft (och vandring): Haix Tibet 

Är fötterna glada, är själen glad. Kängor är den del av min utrustning jag aldrig kompromissar med. Här är det redig kvalitet som gäller och jag spelar i kängor jag kan gå ut och vandra 20 km i med packning. Meindl passar inte mina fötter, Magnum är för sladdriga för mina fotleder. Och lågskor? Aldrig i livet. Därför har jag ett par Haix Tibet och ett par gamla Lowa som jag haft i 10 år. Jag gillar mina Haix Tibet med högt skaft eftersom jag:

  1. Vill ha rejält stöd för fotlederna.
  2. Vill ha kängor som jag också kan bära tungt och gå i berg med när jag inte spelar airsoft.

Fältbyxor för plastkrig: 101inc Operator combat pants multicamo

Byxor är en utmaning för mig. Lång och har lite höfter men samtidigt inte en XL-person. Jag är nöjd med mina 101INC Operator Combat pants men bättre passform runt rumpan vore trevligt. De inbyggda mjuka knäskydden är väldigt trevliga och tyget är av god kvalitet däremot. Warriorpants kan jag inte ha eftersom knäskydden hamnar ovanför knäna. Jag är väldigt glad över att Claw Gear snart kommer tillbaka till Röda Stjärnan. De byxorna är grymma. Helt annan passform. Jag har dessa i flecktarn och jag använder dem också när jag vandrar och tränar hundarna. Fantastiska byxor måste jag säga. Med det sagt så är mina nuvarande byxor ett gott alternativ och ett utmärkt val till ett lägre pris.

Fältjacka och combat shirt Helikon Tex camogrom (multicam) 

Tyvärr är jag inte bredaxlad och det ställer till problem när det gäller combat shirts. Tillslut hittade jag en perfect match med en combat shirt från Helikon Tex som sitter sjukt bra på mig i storlek medium. Får utan problem in en underställströja under den. Är det kyligare har jag min Helikon Tex Gunfighter shark skin jacka. Lätt, andas bra och smart ventilation under ärmarna. Fattar inte varför inte fler upptäckt detta fantastiska plagg. Till och med på rea nu… bara nått enstaka ex kvar. Utöver det har jag en jacka i form av en 101 Inc ACU multicamo  i storlek medium som gör sitt jobb.

ACU multicam
Här är det ACU-jackan jag har på mig. Funkar prima.

Väst: 101inc Tactical vest operator coyote

Till mitt multicam (läs multiscam)-kit har jag en ganska lätt väst i coyote. Den är inte JPC-lätt men ändå väldigt smidig och lätt att röra sig i. Jag har adderat stretchfickor fram för att lätt och smidigt kunna få med fler magasin men också kunna köra med färre utan att ha tomma, utstickande fickor. På ryggen har jag oftast en flat pack och ibland en vätskeblåsa i en MOLLE-ficka. Magdumpen fäster jag i bältet, tycker den hamnar för högt om jag har den i västen. Ibland fäster jag också sjukvårdsfickor eller något annat kul på västen. Min TRMR-granat sitter än så länge utmärkt i en stretchficka.

Helikon Tex röda stjärnan
Jackan är Helikon Tex Gunfighter Shark skin.

Hjälm, mask och hjälmdok

Speciellt för CQB gillar jag att spela i hjälm. Lite mindre chans att tuppa av om man får en granat i huvudet och lite mer bekvämt när man klantar sig och slår i huvudet. Dessutom har jag moddat min ansiktsmask så att den kan fästas i hjälmen för optimal komfort. Ansiktsmasken har jag själv målat i en egen version av multicam. En guide hittar ni på Röda Stjärnans Facebook. Eftersom jag är rädd om hörseln kör jag alltid med kåpor på pyrospel.

Hjälm: Fast carb helmet tan

Hjälmdok: Emerson multicamo

Aktiva kåpor: Gröna 101INC

Mask: metall grön (före målning) (nuförtiden finns sådana med mjuka sidor, hade valt denna idag)

dsc_8403_red_blogg
Combat shirt från Helikon Tex och lätt sliten blick efter en hel dags spel. Här ser ni också masken jag målat och ja, skyddsglasögonen är på men det syns inte så tydligt. I den korviga elastiska pistolmagasinfickan har jag min träffduk. Snyggt? Nej. Praktisk? Ja.

Airsoftvapen för CQB

Multicam funkar inte i skogen. Deal with it. I alla fall inte där jag bor och granarna står tätt. Multicam är således mitt CQB-kit och till det har två CQB-vapen och båda kommer från ASG.

Armalite Assault Value Pack

Går fint direkt ur förpackningen men den är för het för CQB. Du måste byta till CQB-fjäder. Eftersom jag är kass på att meka blev jag väldigt glad när mannen gav en uppgradering och anpassning av bössan till CQB i födelsedagspresent. Precpipa, ny pistong och så vidare och nu är den mitt förstahandsval på exempelvis Tjärnan. Får återkomma i ett annat inlägg med exakt vad den uppgraderats med. Med det sagt vill jag verkligen säga att detta är en grym bössa för sitt pris, även i originalutförande. Rekommenderas varmt till dig som just hittat airsoft och vill ha en allt-i-allo bössa som går att anpassa. Med inbyggd MOSFET, metallkropp och slitstarka delar så är det här rätt val för många. Jag kör 11.1 LiPo och det sliter visserligen men har man en mekaniker hemma så…

dsc_5220_red_hanna_blogg
101INC Operator combat pants. Mycket trevligt för CQB och inte lika svettigt som med externa knäskydd.

ASG Devil m15 7 inch

Min andra CQB bössa är en kort och lätt rackare som bjuder på god precision. Den här har jag tappat i backen, krälat runt med och behandlat dåligt och trots det fortsätter den leverera. Den här har blivit min ”mitt emellan bössa”. För utomhus CQB eller små skogsbanor där jag vill ha en lätt och liten bössa men som inte är helt CQB-tämjd om that makes sense?

dsc_8462_red_hanna
Sikteskydd är smart, och ja, det sitter för långt fram just på den här bilden.

Pistol

Ibland men oftast inte. Då tar jag min springer Glock… skoja bara. Jag har en Colt 1911 GBB som ligger fint i handen och ännu finare på hyllan.

Hanna och Jerka
Snö och multicam = värdelöst. Men ska man ta lagbild så ska man. Och posera lite med @jerka_legacyairsoft bangar man ju aldrig på. Här syns de elastiska magasinsfickorna.

 

I övrigt har jag precis börjat spela med granatkastartillsats och trmr-granater. Hysteriskt roligt.

 

Nej hörrni, det här blir för långt! Lägger hela listan här men berättar vidare i ett uppföljande blogginlägg.

Kläder & utrustning 

Skyddsglasögon: Swiss Eye raptor och taktiska goggles

Väst: 101inc Tactical vest operator coyote

Magasinsficka: Elastisk trippelficka

Flat pack: 101INC coyote

Handskar: Mechanix fast fit coyote

Byxor: 101inc Operator combat pants multicamo

Jacka: 101 Inc ACU multicamo 

Combat shirt: Helikon Tex camogrom (multicam)

Kängor: Haix Tibet

Hjälmdok: Emerson multicamo

Hjälm: Fast carb helmet tan

Hjälmdok: Emerson multicamo

Aktiva kåpor: Gröna 101INC

Mask: metall grön (före målning) (nuförtiden finns sådana med mjuka sidor, hade valt denna idag)

Airsoftvapen & tillbehör 

Airsoftvapen: ASG Armalite m15 assault value pack

Airsoftvapen: ASG Devil m15 7 tum CQB (länk till svart, jag har en med detaljer i tan men den är samma bössa)

Siktesskydd: Fällbart

Sikte: ASG Strike Systems 552

Patchar

Patch: Jiddrar du så dör du 

Patch: Röda Stjärnan tan

Patch: svensk flagga broderad

Patch: Tactisöt

Laga mat & äta

Kaffepanna: Trangia 0.9 liter

Kök: Litet gaskök Optimus

Termos: Original Thermos

Termos: Stanley

Flaska: Nalgene röd

Kåsa: Vikkåsa olivgrön

 

Kök: Fällbart kök av Esbit-typ

Kåsa: Grön, försvaret

Mugg: metall

 

RAST VILA! Och på återhörande, säg till om jag missat något!

/Hanna