6 sanningar om vandring

Regn, rusk och mörker. Hösten har kommit för att stanna, men i stället för att klaga går vi ut i skog och mark, precis som vanligt. En favoritsysselsättning är vandring.

Efter många trevliga turer och ett gäng mer krävande tillfällen tänkte jag dela med mig av några av mina erfarenheter av vandring. En aktivitet som passar de flesta, men som jag tycker blir mer givande om du gör det ordentligt.

Det kommer förmodligen ta längre tid än du tror. Har du inte vandrat förut finns det risk att du överskattar din förmåga. Naturen är inget spikrakt och upplyst elljusspår, att knata på en led tar längre tid. Går du en sträcka som är småkuperad kan du sikta på ungefär 3 km/h, är sträckan mer kuperad eller har stigningar gör du snarare 2 km/h med packning. Sedan tillkommer diverse raster för att vila, äta något, justera packningen. Ge dig själv gott om tid för att kunna njuta av naturen.

Obekant utrustning kan sätta käppar i hjulet. Kanske har du uppgraderat din ryggsäck eller ditt fältkök och är rejält peppad på att ge dig iväg, men ska du göra din första längre vandring är det inte briljant att göra det med grejer som är helt nya för dig. Gör åtminstone någon dagstur med din utrustning så du får kläm på hur den funkar. Undvik skoskav genom att gå in skorna eller kängorna i förväg, och se till att du kan få fyr på ditt kök innan du ger dig iväg. En sådan enkel sak som att använda nya sulor eller strumpor kan ställa till det ordentligt i värsta fall. Går du en längre sträcka så bör du ha tränat på att sätta upp tältet, så att det går snabbt och enkelt när du behöver det. Hellre svära över tältpinnar och snören på hemmaplan än i skarpt läge.

Du behöver planera en rutt. Ska du gå särskilda leder har många av dem ett system där man behöver bli medlem för att få tillgång till kartorna över alla etapper. Annars finns det bra kartor på exempelvis Lantmäteriet. Se ut var det finns källor med färskvatten, var det är lämpligt att övernatta och bestäm om du kommer tillbaka till din startpunkt eller inte. Tänk på att många leder helt plötsligt kan sakna tydliga märkningar och du behöver då navigera med karta och kompass. Lita aldrig på att det finns tydliga markeringar längs hela leden. Bestäm också hur du tar dig dit och hem och meddela någon anhörig om din rutt och när du förväntas vara tillbaka.

Det är lätt att gå ut för hårt. Har du inte vandrat tidigare är det lätt att vilja överprestera. Väldigt många har för tung packning. Gör inte det misstaget, utan vandra lite kortare sträckor i början, addera en övernattning och sedan kan du börja planera lite längre turer med tyngre packning. Lyssna på kroppen, drick ordentligt med vatten och snåla varken med mat eller återhämtning.

Det går att ta med barnen på turen. Jo, det är i alla fall min erfarenhet. När jag själv var barn gick jag på mulle-dagis och senare scouterna. I familjen gjorde vi ofta utfärder i skogen, något som jag också har gjort med min nu femåriga dotter. Hon har från tidig ålder fått följa med på diverse äventyr i skogen, och i somras var hon med och vandrade till Abisko, totalt gick hon 28 kilometer under två dagar. Runt 2 km/h blev snittfarten längs den lättvandrade leden. Odla intresset tidigt så har både barn och föräldrar många friska stunder framför sig i naturen.

Längre vandringar kräver en annan nivå av utrustning. Gympaskorna som funkade under några timmars vandring kommer inte att vara din vän under längre turer. Du behöver också ombyten, förstärkningsplagg, mer mat och utrustning, men samtidigt vill du inte bli nedtyngd av din packning.

Utrustningen som gör skillnaden:

Haix Tibet

Ett par rejäla kängor är nödvändigt om du ska börja med mer seriös och krävande vandring. Men även vid lättare vandring är det bra om du har något mer redigt än en sladdrig gympadoja, då du minskar risken för belastningsskador. Är du ute efter en seriös vandringskänga ska du leta efter de med högt skaft och en stabil och tjock sula. Det hjälper till att avlasta knä, leder och rygg.

Fosco Kartkompass Ultimate

En lättanvänd och robust kompass är ett måste, inte bara vid längre vandringar i fjällmark, utan även som säkerhet om du skulle gå vilse. Se till att öva på att ta ut kompasskurs innan du ger dig ut, läs gärna mer i vårt blogginlägg om att navigera.

Välj en kompasstyp du känner dig bekväm med och krångla inte till det. Lita aldrig enbart på GPS eller mobil. Foscos kartkompass är en robust och klassisk modell som är lätt att ta ut kompasskurser med på kartan.

Liggunderlag isoleringsmatta

Så här års är marken både kall och blöt, två saker du inte vill bli. Undvik på smidigast sätt genom ett vettigt underlag som är lätt att bära med dig. Många liggunderlag är onödigt tunga, ofta kan du genom att välja en bra plats för din förläggning komma undan med ett tunnare och lättare liggunderlag.

Norsk arméryggsäck

På klassisk vandring är det trevligt med lite rejälare material på ryggsäcken. Det bör också gå lätt att fästa en eventuell sovsäck och att snabbt komma åt vattenflaskan och annat i ett sidofack, så du slipper stanna och rota runt efter dina grejer. Den klassiska ryggsäcken med stålram och säck patenterades 1908 av Bergans och för de lite kortare turerna kan du gott kosta på dig något kilo extra för den härliga känslan av gamla rediga prylar.

Svensk värmetröja ylletröja M59

Klä dig enligt lager på lager-metoden, så du kan skala av när du fått upp ångan. En varm tröja är perfekt att inleda vandringen med, samt ta på när du vilar eller framåt kvällen.

Nalgene 1 l Wide Mouth Flaska

Utan vätskepåfyllning blir turen varken särskilt trevlig eller lång. En fördel med flaskor med stor öppning är att de går lätt att fylla på, särskilt i fjällbäckar. Ett alternativt är att använda ett vätskesystem, en påse fylld med vatten som ligger i ryggsäcken med en slang du dricker ur.

Dygnsförpackning 24h LAD-1 MRE

Om du inte har inte har möjlighet att bära med dig ett fältkök eller inte har övat på att värma mat än, kan en ranson som du värmer i ett värmepaket vara ett smidigt alternativ. Det kan också råda eldningsförbud och då är dessa perfekt när du ändå vill få i dig varm mat. De vägeer lite mer än mostvarande torrmat, men samtiidgt slipper du bära med dig kök.

Armee Power Bars Koffein

Ha alltid lite nötter, bars, russin eller annan snabb energi att ta till när det kärvar eller du behöver en liten skjuts innan du kan ta itu med att slå läger eller fixa mer rejäl mat.

Strumpor

Snudd på det viktigaste. Byt strumpor varje gång du rastar, så minskar risken för skavsår som lättare uppstår om fötterna är svettiga och fuktiga. De fuktiga strumporna hänger du sedan på ryggsäcken när du knatar vidare.

Första hjälpen LGE Grön

Den förberedde överlever, det är sen gammalt. Det spelar ingen roll om det handlar om sår, stickor eller något lite allvarligare skador, ha åtminstone ett baskit med första hjälpen-utrustning från första gången du ger dig ut och vandrar. Se till att byta ut och lägga till i dit kit, så att du tryggt kan ge dig ut i skog och mark.

Framöver kommer det inlägg om längre vandringar, lägerliv och annat som kan vara nyttigt att ha koll på.

Happy hiking.

//Henrik, medgrundare av Röda Stjärnan

 

Krisberedskaps- och överlevnadskunskap borde vara obligatoriskt i skolan

Strömavbrott, spridning av smittsamma sjukdomar, skogsbränder och terrorangrepp är bara några av de kriser som kan bli, och har blivit, verklighet i Sverige idag. Att stå förberedd är självklart men hur bra koll har barn och ungdomar krisberedskap? Vi tycker kunskap ska förmedlas redan i skolan.

Redan på Mulle-dagis grundmurades mitt intresse för skog och mark. Och nog var det tur att föräldrarna tog med mig och Fredrik på camping och utfärder i skog och mark. För skolan gjorde det inte. Så tycks det tyvärr vara fortfarande. En snabbkoll mot läroplanen och skolverket bekräftar detta. De så kallade friluftsmålen handlar om att på grundläggande nivå över huvud taget vistas utomhus.

I en tid då svenska familjer förväntas höja beredskapen, förbereda sig och vara beredda på att självständigt hantera den första veckan vid exempelvis ett omfattande strömavbrott är det viktigare än någonsin att även den yngre generationen lär sig att ta hand om sig.

Min dotter och jag övar lekfullt hemma.
Min dotter och jag övar lekfullt hemma.

Scouterna betydde mycket för mig då man under lekfulla former fick en mycket hög friluftsförmåga för sin ålder. Exempelvis fick vi lära oss överlevnad och knappt torra bakom öronen sov vi ute i skärmskydd i december. Att kunna ha det bra i skog och mark, utan bekvämligheter, är en bra grund för att klara en krissituation. Tron på den egna förmågan förjagar fruktan.

Under åren samlade jag på mig erfarenheter och sedermera frivillig utbildning inom Försvarsutbildarna och därefter tjänstgöring som jägarsoldat på K4/AJB i Arvidsjaur. Den militära överlevnadsutbildningen, och den militära utbildningen generellt, är mer direkt inriktad mot kris, krig och att ständigt vara beredd på det oförutsedda.

Vi har alltid en Bug out Bag packad hemma.
Vi har alltid en Bug out Bag packad hemma.

Lärdomar och erfarenheter från det militära använder jag så gott som dagligen. Allt ifrån hur jag packar min GoBag och planerar fjällvandringen till hur jag hjälper min familj att preppa inför kris och katastrof. Sist men inte minst har jag med mig en mental inställning att aldrig ge upp och att allt är möjligt bara man har tillräckligt tjockt pannben. Men vad hade hänt om jag inte införskaffat kunskapen på fritiden?

Kunskap om klädsel, navigation, ätbara växter och hur man gör upp en eld kommer inte av sig självt och alla föräldrar har inte möjlighet (eller kunskap nog) att själva lära sina barn. Därför tycker jag att grundläggande överlevnadskunskap borde ingå i skolundervisningen. Fokus bör rimligtvis ligga på hur man beter sig om man går vilse, snare än fria kriget bakom fiendens linjer.

dsc_0485_blogg_ro%cc%88dastja%cc%88rnan
I fjällen med dotter och sambo.

Ur mitt perspektiv är det näst intill lika viktigt som att kunna simma och minst lika viktigt som exempelvis musiklektioner eller att spela fotboll på idrotten. Med ökad kunskap och vana om hur man klarar sig i en krissituation eller skog och mark förbereder man sig för flera olika typer av oväntade situationer. Dessutom kan barn och ungdomar själva utveckla sin förmåga om intresset väcks tidigt.

Den årliga Krisberedskapsveckan är ett mycket gott initiativ och vi tycker det är utmärkt att foldern ”Om krisen eller kriget kommer” ska skickas ut till alla hushåll. Detta räcker dock inte. Barn och unga behöver öva sig på färdigheter som är till nytta i kris och som förgyller livet i fred.

dsc_1344_blogg

I en tid då allt fler barn gärna stannar inomhus vill vi få dem att gå ut. På skoltid.

Är du lärare och vill göra skillnad direkt kan du använda dig av material framtaget av Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap.

Det finns även material från föreningen Skogen i skolan som har i syfte att vänja barn vid skog och mark.

//Henrik, medgrundare av Röda Stjärnan

Navigera rätt med eller utan kompass

Det finns flera situationer då du behöver veta hur man navigerar, både med och utan en kompass. I din go bag eller bug out bag har du säkert en bra kompass, eller i alla fall en liten knappkompass, men för att kunna lita på den till hundra procent krävs att du har koll på vad du gör.

Ta ut kompasskurs med kompass och karta

Du ska från punkt A till B, din plats är känd och du har både karta och kompass. Då navigerar du effektivast med att ta ut en kompasskurs.verktyg-och-faltutrustning-overlevnadsarmband-kompass-paracord-20cm-29304-x2

Du börjar med att hålla kartan mot norr. Se till att det som är norr på kartan pekar åt samma håll som kompassnålen gör och lägg kompassen ovanpå kartan med ena kanten längs din färdriktning A till B. Sedan kan du vrida graderingsringen tills norr (N) pekar mot norr på kartan. I det här läget är det viktigt att nord- och sydlinjerna i kompasshuset är parallella med kartans meridianer. Ta kompassen i handen och vrid kroppen så att den kompassnålens färgade ände (ofta röd) sammanfaller med den färgade delen på norrpilen. Nu visar kurspilen rätt riktning. Sedan är det bara att ta ett riktmärke någonstans i kursriktningen och gå dit. Gör på samma sätt tills du kommit fram till ditt mål.

Navigera med kompass utan karta

Har du ingen karta är det svårt att navigera precist. Men kanske finns det ett tydligt landmärke som syns då du kommer ut i öppen eller hög terräng? Då kan du ta ut en kurs, som du kan använda även då målet inte syns.

Ta ut en kompasskurs genom att välja ut ett riktmärke som ligger åt det håll du vill ta dig. Kompassen håller du horisontellt framför dig. Se till att kurspilen pekar mot riktmärket. För att få kompasskursen till riktmärket behöver du vrida graderingsringen tills kompassnålens färgade ände pekar mot N på graderingsringen. Nu kan du läsa av kompasskursen vid indexstrecket på kompassen, och när du tittar i kurspilens riktning har du din kursriktning. Den färgade änden på kompassnålen ska alltid peka mot N när du går. Välj ut ett riktmärke och gå dit, och fortsätt att ta nya riktmärken på samma sätt i kursriktningen tills du är framme vid målet.

Lokalisera dig på kartan med kompass och trianguleringsteknik

Du har begränsad nytta av en karta om du inte vet var du är. Gå upp på ett berg, klättra upp i ett träd eller skaffa dig god sikt på annat sätt och gör en triangulering.

Börja med att identifiera minst två fasta syftobjekt som du hittar på kartan, detta kan vara berg, en vik, radiomast eller liknande. Rikta sedan kurspilen mot det ena objektet och vrid graderingsringen tills kompassnålens färgade del sammanfaller med N. Lägg kompassen med linjalens långsida över syftobjektet på kartan och vrid hela kompassen med syftobjektet som centrum. Kompasshusets linjer ska bli parallella med kartans meridianer och kompassringens N på kompasshuset ska peka mot kartans norr. Du vet nu att din position är någonstans utmed långsidan på linjalen. Har du oliatpenna kan du markera linjen på kartan. Gör om hela proceduren med ett annat syftobjekt. Din position är i de båda pejllinjernas skärningspunkt. Fler syftpunkter ger bättre precision. Undvik syftpunkter som ligger nära varandra.

 Hitta tillbaka med kompass

Du har tagit dig till ditt mål, men nu ska du gå tillbaka. Med ett bra kompassarbete är det lätt att hitta tillbaka. Du vrider helt enkelt dig själv så att den vita spetsen på kompassnålen pekar mot N. Då har du fått kursen helt omvänd och kan enkelt gå raka spåret tillbaka.

Viktigt att tänka på med kompasser

En kompass riktar in sig efter jordens magnetfält. Magnetfältet är ganska kraftigt, men störs lätt av magnetiska föremål. När du använder din kompass ska du undvika större metallföremål såsom fordon och vapen. Dessutom ska du undvika magnetiska objekt som elektriska motorer, mobiltelefoner, vissa stormkök och liknande. En mobiltelefon verkar störa ut små kompasser om den är närmre än ca 40 cm, efter egna tester. Oräkneliga bassar har vimsat vilse i skogen efter att de navigerat med en kompass och haft vapnet på bröstet.

Vi har flera trevliga kompasser, bland annat denna som förutom sin kompassfunktion möjliggör beräkning av lutning och avstånd och denna som är lite enklare men har självlysande sidor för navigering i mörker.

Min nyfunna favorit är denna som är väldigt smidig. Jag är alltid lite skeptisk mot minikompasser och navigationen blir ungefärlig, men den är perfekt att ha när man vandrar i skogen och vill ha en bra grundkoll på nord-syd.

Navigerar du efter en karta är ett kartfodral en riktigt bra grej som gör att du slipper trassel och blöta kartor. Jag rekommenderar ett kartfodral som passar perfekt i benfickan på ett par M90-byxor eller ett lite större fodral med flera fack för övrig utrustning.

Navigera utan kompass

Har du inte tillgång till en kompass kan du använda en klocka med visare. Håll klockan i handen och vrid dig så att timvisaren pekar mot solen. Mittemellan timvisaren och klockslaget tolv (ett under sommartid) har du söder. Detta gäller norra halvklotet.

I naturen finns också mycket som hjälper dig att bestämma väderstrecken. Tänk dock på att göra en sammanvägd bedömning av flera tecken:

  • Titta på träd som står för sig själva. De har i regel flest grenar på sydsidan, och de är också tjockare och yvigare än de andra grenarna på stammen.
  • Se på hur snön smälter. Under våren smälter snön först fläckvis från sydsluttningarna.
  • Myrstacken är ett klassiskt knep. Myrstackar har en mer sluttande sida och den vetter mot söder. Myrorna bygger stackarna på södra sidan om stora stenar.
  • Undersök stenar och träd. På norra sidan av träd och stenar växer mer mossa, dessutom högre upp.
  • Titta på björknävern. Björkarnas vita näver går i regel längre ned på stammens södra sida.
  • Se på hur lavar växer. De växer i regel på sydsidan av stora stenar och granar.
  • Undersök himlen. Använd dig av Karlavagnen för att lokalisera Polstjärnan som ligger i rak linje från vagnens framkant. Polstjärnan lyser starkare än de andra stjärnorna runt omkring, så den är lätt att hitta. Polstjärnan står alltid i norr.

Du kan även bygga en improviserad kompass av en nål. Det finns flera sätt, men detta sparar vi till en annan gång.

Lycka till och se till att öva innan du hamnar i skarpt läge.

 

// Henrik, medgrundare av Röda Stjärnan

“När man väl har gett sig in i loppet kan man ju inte vända”

 

Tough Viking, ett lopp med en extremt påfrestande hinderbana. För några veckor sedan gick loppet av stapeln på Djurgården i Stockholm. Röda Stjärnans Henrik var en av deltagarna som kämpade sig igenom banan.

Varför valde du att delta i Tough Viking?

Inbjuden av Luminox. Var länge sedan jag sprang organiserade lopp men jag är väldigt glad att jag sprang och fick chansen. Loppet var extremt roligt och mäktigt. Det inleddes starkt med att en Herkules och en JAS 39 screenshot_20170915-083453Gripen gjorde låg överflygning till Top Gun-musik och sedan öste det bara på.

Jag såg loppet mest som ett träningslopp och en kul grej och förväntningarna överträffades med råge inom alla fält.

Hur gick loppet? Är du nöjd med din insats?

Jag sprang i ett lag och höll ett löpmässigt lågt tempo, som gjorde att det gick lätt. Men hindren gick riktigt bra, var kul att se att klätterstyrkan kom till användning under flera hinder, exempelvis Monkey Bars och att klättra uppför ett rep. Vissa hinder var ganska utmanande, men styrkan svek inte utan allt gick bra!

Sen var det en utmaning att springa i lag och inte bara egotrippa iväg i maxfart.

Vilket hinder i banan tyckte du var tyngst?

Mega Monkey Bars var tung. Ska tydligen vara 15 meter lång och det var längden som var kärv.

Sedan blev jag överraskad vid Luminox Atlas Stones. Fattade först inte att den lilla bollen vägde 80 kg! Men det var bara att ta i.

Har du deltagit i liknande tävlingar med hinderbana tidigare? Vad har du för erfarenheter av hinderbanor?

Jag har inte sprungit Tough Viking förut. Civilt är väl Vårruset det närmsta. I det militära har jag dock sprungit den klassiska hinderbanan på Karlberg, där man lärde sig respektera irländska bordet. I Arvidsjaur hade vi lite olika terränghinderbanor/stridshinderbanor, där Ho-Chi-Minh-leden var den grisigaste, med en bana genom dyigt vatten och sumpträsk.

Hinderbanan på Karlberg lärde hinderteknik, i Arvidsjaur lärde man sig att bita ihop och att josa på.

Kan du rekommendera andra att delta i den här typen av tävling? Vad tror du krävs för att kunna genomföra/delta?

Ja! Verkligen! Man kan se det som träning, en kul grej eller både och. Även extremt vältränade bör få en ordentlig utmaning eftersom det är sådan variation på hindren. Det var även flera som inte såg speciellt rutinerade ut som tog sig runt, då kanske målet bara är att ta sig runt.

Jag tror dock man får ut mest om man har en acceptabel överkroppsstyrka, att bara springa straffvarv hela tiden för att man inte kan forcera hinder kan nog bli lite tråkigt.

Tycker du det finns likheter med militärövningar? På vilket sätt?

Flera hinder påminner om de som finns i militära hinderbanor. Dessutom har väl själva konceptet med OCR (hinderbanor) militärt ursprung om jag inte missminner mig.

Innan denna typ av OCR-lopp fanns var det i princip bara inom det militära man kunde springa denna typ av utmanande och grisiga lopp.

Men det är inte riktigt detsamma utan en överviktig automatkarbin runt halsen och en gastande fänrik i hasorna, det måste jag säga…

Vad tycker du är det bästa med den här formen av utmaning?

Man får ta i på riktigt! 15 km terräng är en viss utmaning i sig, men flera hinder krävde massiv armstyrka och bra grepp. Man tvingas inse sina styrkor och svagheter, när man väl har gett sig in i loppet kan man ju inte vända. Jag hade nog inte kommit på idén privat att dyka ned i en tank med vatten och is och simma under ett hinder…

Kommer du delta i Tough Viking nästa år?

Det är ambitionen. Då blir det nog att försöka maxa och få en bra tid.

Var hittar vi dig i sociala medier?

Dyker väl upp lite då och då i Röda Stjärnans flöden, men har även skapat ett eget konto på Instagram nyligen där jag tänkte lägga ut lite eget material från mina äventyr. Blir mest friluftsliv men även lite klättring, skytte och liknande. Finns på @henriks_adventures

Produkter som finns hos Röda Stjärnan som passar till detta ändamål som du vill tipsa om?

Jag sprang i mina Magnum MUST eftersom jag ville ha ett grepp som inte svek. De fungerade utmärkt. Trodde det bara skulle vara och slänga skorna efter all lera och misshandel, men det var bara att skrubba dem rena och de var som nya.

Everyday Carry – ett litet kit som gör dig redo

Everyday carry, EDC, är sakerna du bär med dig varje dag i fickan eller i en väska. Wilda Nilsson berättar hur hon tänker när hon sätter ihop sitt kit.

Som tjej är det såklart extra praktiskt att kunna lägga en smart packad EDC-ficka direkt i handväskan. Exakt vad som är viktigt att ha med sig skiljer sig såklart från person till person. Dessutom beror det på var du befinner dig. I urbana miljöer kan det exempelvis vara direkt olämpligt att ha en kniv i sitt EDC-kit. Ta därför detta inlägg som inspiration och kommentera gärna med dina egna tankar kring Everyday Carry. Vid pennan, eller tangentbordet då, sitter Wilda (aka Callsign Hanna).

dsc_4287_red_webb

Att befinna sig i en situation där man behöver ett multiverktyg, en snörstump, ett plåster, en sked eller en bit tejp kan vara mycket frustrerande. Därför har jag ett par olika EDC-kit beroende på vad jag ska ge mig ut på för äventyr. Just nu har jag packat mitt kit i en liten flerbruksficka från Stridsväst 12.

20170714_173126

Eftersom den är MOLLE-kompatibel kan jag fästa den på min Go Bag (som på bilden ovan) eller ta loss den och lägga den i handväskan tillsammans med mitt first aid-kit som på bilden nedan. Just detta är poängen med EDC – det är ett litet, flexibelt kit som är lika självklart i skogen som på stan (jag tog ur kniven inför fredagkvällen på stan).

20170714_144213

Däremot kom besticket väl tillpass för ett snabbt mellanmål. Vilka bra-att-ha-prylar just du behöver får du såklart fundera på. Vissa nöjer sig med en kapsylöppnare på nyckelringen, andra föredrar ett multiverktyg i fickan som innehåller mycket mer. Det går dock inte att förneka hur roligt det är att kunna plocka fram smarta prylar när någon behöver det.

dsc_4185_web

Speciellt män som generellt har större jeansfickor nöjer sig ibland med att stoppa prylarna direkt i fickan. Jag däremot gillar att tänka modulärt. Med ett EDC-kit, en Go Bag och en Bug Out Bag kan jag anpassa mängden utrustning beroende på vilket äventyr som är på tapeten.

dsc_4187_web

Jag blev faktiskt överraskad över hur mycket som fick plats i den lilla flerbruksfickan. Här nedan ser ni vad som just nu ingår i min EDC. Som ni såg ovan så har jag sjukvårdsutrustningen separat liksom att jag har en vattenflaska vid sidan om. Detta är utrustning som verkligen förgyller en hundpromenad. Ofta knatar jag ett par kilometer, sen blir det rast och på med förstärkningsplagg samt kaffekokning innan promenaden fortsätter.

dsc_4188_webb

Eldris är Moraknivs minsta kniv någonsin och är mycket enkel och smidig att förvara i fickan eller ryggsäcken, samtidigt som du har alla fördelar i styrka och säkerhet som kommer med det fasta bladet. Jag har den i mitt EDC-kit eftersom jag vill ha en liten kniv för eventuella behov på exempelvis hundpromenaden. För längre turer i skogen har jag alltid en kniv i full storlek också.

Den ihoprullade “korven” är en windshirt i sin förpackning, väldigt skönt om det är blåsigt. Ett modifierat kit där denna ingick hade jag i Berlin i höstas. Visade sig perfekt att kunna dra på sig en vindjacka när vädret plötsligt förändrades.

Nu är jag nyfiken på vad som ingår i ditt kit. Kommentera gärna eller tagga @rodastjarnan på Instagram på bilder där du visar upp ditt EDC-kit.

Morakniv Eldris på Röda Stjärnan

Exempel på saker som kan ingå i EDC

Nedan finner du en hel del bra produkter som vi tycker är lämpliga att bygga eller komplettera sin EDC.

En tur på fjället

Varje sommar brukar jag, Henrik medgrundare av Röda Stjärnan, ge mig ut på fjället. Det har blivit ett par turer, både i Sverige och utomlands. Områdena runt Tarfala, en dal ett par kilometer öster om Kebnekaise, har många kvalitéer och det har blivit ett par besök både sommar- och vintertid. I år blev det ett speciellt äventyr då det var första gången jag skulle klättra upp för ett berg längs en alpin led. I detta blogginlägg tänkte jag berätta om äventyret då jag och två vänner besteg Kaskasepakte och Silhuettleden. I samband med detta kunde jag testa några nya produkter, bland annat Claw Gears byxor Operator Combat pants.

 Spanar upp mot Kaskasapakte från Tarfala. Familjen vid tältet i Tarfala
Spanar upp mot Kaskasapakte från Tarfala. Familjen vid tältet i Tarfala

Tisdag och onsdag: Inmarsch och rekdag

Årets tur var den något udda kombon av familjesemester, där sambo och dotter utgjorde ena troppen, och bergsbestigning där två vänner var klättertroppen. Vi utgick från Nikkaluokta dit vi kommit med tåg och buss via Kiruna. Vi anlände till Nikka kring lunch och skulle slå tält vid Tarfalasjön på kvällen. Eftersom packningen med klättersaker och familjens prylar vägde in på 35 kg och ett barn på 4 år skulle med så kapade vi någon kilometer genom att ta båt längs vattendragen på vägen. Det blev ändå en något ansträngande inmarsch på ca 18 km där mitten av Tarfaladalen är vacker men höjdmeterna suger i låren. Väl framme var det duggregn, snö och gråtande 4-åring. Men upp med tältet, puttra på lite VA-mat och snacksa, så var humöret på topp igen lagom till läggdags.

Författaren strax efter insteget vid Kaskasapakte.
Författaren strax efter insteget vid Kaskasapakte.

Efter en god natts sömn blev det en dags rekognosering till insteget på Kaskasepakte och sedan tillbaka till tältet. Resten av dagen förstärkte vi stenmuren runt tältet och njöt av naturen. Ursprungsplanen var att ge sig på Kaskasepakte redan denna dag, men väderleksrapporten lovade bättre väder dagen därpå så vi sköt upp toppturen till dagen efter.

Torsdag: Kaskasapakte

Tältet låg på Tarfalasjöns östra kant, omgiven av snöklädda berg, och tanken var att denna dag skulle Kaskasapakte bestigas. Kaskasapakte är med sina 2040 möh Sveriges 6:e högsta topp, men är en av få som behöver klättras. Vägvalet gick via Svartsjön, upp längs sydvästkammen till toppen, sedan över till ostkammen med Lillietoppen och ned via snörännan strax öster om Lillietoppen.

Dagen börjar med att ena hurtbullen efter den andra joggar förbi tältet. Är tydligen maratonet Keb Classic som går av stapeln denna dag. Lite lagom morgontrötta stegar vi iväg vid 9-snåret, räknar med att vara åter efter ca 10 timmar. Vi följer en moränrygg upp mot Svartsjön (Gaskkasjávri) och när vi närmar oss sydvästkammen tar vi på oss hjälm och sele. Isyxa, stegjärn och klätterprylar är med. Vi spanar in en väg mot kammen men sneddar lite väl snävt och får en tuff första replängd vid ett isvattenfall där det är blött, svårsäkrat och rasar isblock. Man skulle helt enkelt gått hela vägen fram till kammen… Fast vattenfallet var väldigt fint!

Klätterlaget på väg upp mot toppen! Luftigt!
Klätterlaget på väg upp mot toppen! Luftigt!

Den efterföljande klättringen är egentligen inte svår, men det blir ett par rejält luftiga kamvandringar och klätterpartierna består av bråddjupa stup. Vägen är dock ganska självklar, stup till höger, stup till vänster; trucka framåt. Lunch hoppar vi över men trycker power-bars över tiden. Vi är som sagt tre personer i replaget och inte helt samkörda, tiden tickar på och först vid 18:00 når vi toppen, lite lagom möra. En picollo-flaska bubbel korkas upp och delas broderligt i medhavda snyltarkåsor.

Toppen taget med självutlösare. Sen ned mot Lilietoppen.
Toppen taget med självutlösare. Sedan ned mot Lilietoppen.

Vi ska nu ned östkammen. Vi stöter genast på patrull. Det är ganska mycket snö under hela turen och snötäcket är som en hal isskorpa, det i sig är inga problem men nu kommer vi till ett fält som är brant och över 40 meter långt. Vårt rep är 60 meter, men nedåt måste vi vika det dubbelt. Snillen spekulerar lite och de två första firar på dubbelrep, tredjemannen får bygga ny ”standplats” i mitten, så det gick ju bra det också. Mellan oss och Lillietoppen har vi två sk ”hak”, i praktiken djupa sprickor man måste ta sig över. Det första har en liten snöbro i mitten, men det suger i magen när det är bråddjupa stup bara nån halvmeter ifrån både till höger och vänster. Det andra haket är ännu roligare, sprickan är ca 1 meter bred. Du passerar den genom att stå på ena kanten, några hundra meter stup rakt ned. Sedan faller du framåt och tar emot med händerna på andra sidan. Sen flyttar du över en fot i taget. Inte svårt, men direkt olämpligt att snubbla eller tappa prylar.

Vi närmar oss nu Lilletoppen efter några snöfältstraverser, vi går med stegjärn upp mot toppen som är snötäckt. Toppen är avrundad och snäll, det blir i alla fall ett fint kort. Sen är det bara att hasa ned längs snörännan, sista delen åker vi på rumpan. Vid 23:30 är vi åter i tältet. Det har tagit nästan 15 timmar för oss och då utan egentliga raster. Vi är alla vana vid att gå fort och långt, men klättermomenten tog tid för oss. Det var i vilket fall en fantastisk tur och jag är glad att vi gjorde det vägval vi gjorde, det var både fint och lagom utmanande.

Om du vill ha tips, packlistor, hjälp med vägval eller liknande så tveka inte att maila info@rodastjarnan.com Hjälper gärna till! En lista på relevanta produkter för den här typen av äventyr finner du längst ner i det hör inlägget.

Silhuettleden

Dagen efter Kaskasapakte gick vi ned mot Kebnekaise fjällstation. Tarfaladalen är fantastiskt fin och vi tog det hela i lugnt tempo och kunde fullt ut njuta av den vackra naturen. Väl på fjällstation vankades öl, chips, bastu och andra festligheter. Vi sov i tält bredvid och var både mätta, varma och någotsånär fräscha. Tarfaladalen hade varit lite kärvt för 4-åringen (är mest is och sten där) men nu var vi nere i dalen och även småbarn hade det trevligt. Efter vilodagen skulle de 3 glada gossarna ge sig iväg på en ny bestigning; Toulpagorni via Silhuettleden. Silhuettleden är en klassisk klätterled på 400 meter ren klättring, först klättrad 1938. 10 replängder längs med Tulpagornis vänstra siluett (om man tittar från fjällstation) och det ska vara ganska lätt klättring.

Bilder från Sihuetleden.
Bilder från Silhuettleden.

Vis av förra turens tidsåtgång är vi uppe i ottan och ångar iväg från tältet vid fjällstation. Middagsbord bokat till 17:30 och vi bör ha gott om tid.  Trotts gott tempo är det först vid 09 som vi finner insteget, markerad med lite snören, nån pinne och ett par kalsonger (!). Svårigheten att hitta rätt väg ska visa sig bli en utmaning, trots att vi har med oss en förare (vägbeskrivning). Ganska snabbt inser vi att det blir tufft att hinna till middagen, vi är tre i replaget och tiden rinner iväg. Det är svårt att hitta leden bitvis och klättrar man fel blir vägen så svår att det bara är att göra om och göra rätt.

Fyra första replängderna går bra. Den 5:e ska jag leda, vet inte om jag väljer fel väg men det blir svår klättring och extremt repdrag (repdrag betyder att det rep du sitter fast i nedåt löper trögt om det går zick-zack över stenar och säkringar) och till slut får jag suga i med benen allt vad jag kan för att mata fram mer rep. När denna replängd är över är jag rätt slut. Någonstans på vägen lyckas jag även riva ned 2 fotbollsstora stenblock när handgreppet visar sig släppa, stenarna rasar ned mot kamraterna nedan och jag vrålar STEN! Kamraterna hoppar undan där nere men stenarna slår av repet! Som tur är ganska nära änden, men lite spännande. Hela klippan är väldigt lös och småsten ramlar hela tiden och det smäller till bra i hjälmen när de kommer nedfarandes.

I slutet av leden går man längs med ett småstensparti som kallas rulltrappan, i slutet av denna går man längs med en halvmeter bred stig med vägg på ena sidan och stup på andra, luftigt! Återigen är det den lösa klippan och vägvalen som ställer till det för oss och först vid 19:30 når vi toppen, middagen är sedan länge missad. Nedåt går fort, vi kan åka i snörännan under Toulpagornis krater och delar av sträckan åker vi på mage, med huvudet framåt och låter som Pingu. Värdig avslutning på en intressant klättertur.

Ska jag sammanfatta Silhuettleden personligen var den betydlig mer utmanade än jag trodde. De flesta partierna är lättklättrade, men väggens storlek, svårighet att hitta rätt väg och den enormt lösa klippan gjorde den utmanade. För oss, som inte klättrat leden tidigare och var tre i replaget, tog den ca 10,5 timmar, plus drygt 3 timmar för turen till och från fjällstation inräknat letande efter insteget.

Dagen efter var det dags att gå mot Nikkaluokta för avfärd hemåt. Klättring i denna miljö var en ny upplevelse och något jag gärna gör om!

För de som vill uppleva fjällvärlden men inte klättrar finns det mängder av härliga turer att göra. Att utgå från Tarfaladalen och kanske bestiga Kaskasetjåkka (Kaskasapaktes lättbestigna granne) är en trevlig tur. Runt fjällstation och särskilt längs med Kebnekaises västra led är det mycket folk. Västra leden, och även östra leden, är kanske ingen favorit och Kebnekaises sydtopp undviker jag helst under högsäsong. Men man behöver inte vara många hundra meter från de vanliga lederna förens man är ensam, mitt i vildmarken.

Utrustning att ha med dig:

 

 

Skogsvandring i Sörmland – Äventyr runt knuten

Mossan är mjuk och mörkgrön, det är fuktigt i luften och små vattendroppar faller från grangrenarna när vi tar oss fram genom skogen. Flexie, min bruksschäfer, springer först och jag följer efter med ryggsäcken packad. Trots att de sörmländska skogarna inte är alltför avlägset belägna (sett ur ett Stockholms-perspektiv) så är luften ren. Det märks inte minst på mängden skägglav som ju är en så kallad indikatorart. Trivs den tyder det på god luftkvalitet.

dsc_5545_wilda_insta

 

 

Vi är på dagsutflykt till fots. Det känns inte alls som december, för varmt och blött. Ungefär 50 minuters vandring följs av 10 minuters rast. På så sätt orkar vi gå hela dagen och skulle kunna fortsätta vandra i flera dagar. Det är viktigt att ta rast även om man inte känner sig trött och då passar jag också på att kolla till vovvens tassar efter att jag själv bytt strumpor (vilket jag inte gör varje rast dock). Eftersom jag föredrar rejält stöd för fotlederna och även gärna fjällvandrar med tung packning har jag valt kängorna Haix Tibet som går upp snäppet högre runt smalbenen.

Flexie i skogen

Eftersom vi bor i skogen är det lätt att ta sig ut på dagsturer. Det är vardagsglädje för mig. Naturligtvis hade vi som vanligt med oss, och på oss, utrustning från Röda Stjärnan (vad annars!). Vid lunch tog vi en längre rast, tände en eld och kokade te.

101INC Assault pack 35 liter ODMåste säga att 35 liters-ryggsäcken 101INC Assault pack fungerade fint för utflykten. Dock är det inte en säck för flerdagarsturer. Snarare en ryggsäck som jag kan ta med mig på dagstur både i stan och skogen. Plus till brukshundsklubben. Rejäl och praktiskt men inte gjord för att bära tungt i flera dagar med (för sådana turer vill jag ha rejälare avbärarbälte och gärna en mes på ryggsäcken). Prisvärt med 449 kr för en slitstark ryggsäck med massor av fack, MOLLE och rejäla spännen och dragkedjor dock.

10169Kokade tevattnet i muggen från ett Schweiziskt fältkök. En god tur helt enkelt. Tid spenderade i skogen är aldrig bortslösad, det är en investering!

/ Wilda