Så gör du upp eld – på ett säkert och strukturerat sätt

Det finns få saker som är så rogivande som att sitta framför en eld och se lågorna dansa efter en lång dag till skogs. I sommartider och under rådande klimat gäller det dock att elda och släcka med förstånd.

Vi vill uppmuntra alla att ta sig ut i skog och mark. Med lite baskunskaper kan man få ut ännu mer av äventyret, samtidigt som man ser till att ta hand om naturen. Med förra årets skogsbränder färskt i minne vet vi hur enkelt det är för minsta glöd att skapa stor förödelse.

Välj och förbered eldplats

När du väljer eldplats så är det bra om den ligger nära vatten, så du kan släcka ordentligt efter dig eller om elden skulle sprida sig. Har du inte ved med dig eller det inte finns på platsen kan det vara klokt att välja en plats med god vedtillgång så du slipper bära långt. Tänker du elda och tälta på platsen bör du se till att tältet inte står för nära elden.

Bra ved kommer i regel från barrträd, gärna tall och gran. Ofta är det lätt att hitta döda kvistar längst ned på dessa träd och de brinner bra. Du kan också ta grenar och stockar som ligger på marken, men de är ofta fuktiga och brinner därmed inte lika effektivt. Självklart låter man bli levande grenar. Är du i en blandskog finns det ofta enar som brinner bra även om de döda grenarna är fuktiga, till skillnad från till exempel björk som det annars kan finnas gott om. Torr björkved brinner annars utmärkt, men kan vara svår att hitta i skogen.

Behöver du samla in ved är det klokt att ha med såg och yxa på turen. Annars kan du använda din kniv för att spänta ved med hjälp av exempelvis en sten. Dessa mindre bitar ved är perfekta när du sedan ska få igång elden.

En av de vanligaste anledningarna till att man inte får igång sin eld är att man inte har tillräckligt med näver, torra kvistar, granris eller liknande när man startar elden. Håll därför alltid ögonen öppna för dött och torrt tändmaterial som du kan plocka längs vägen. Näver är ett fantastiskt tändmaterial, kombinera det gärna med riktigt torrt granris så ska du se att du får fart på elden. Tänk dock på att granris ger ifrån sig mycket gnistor, så var uppmärksam på om gnistor skulle fara iväg. Alternativ till näver kan vara toalett- och tidningspapper eller tamponger som alltid är torra tack vare sin förpackning och är mycket lättantändliga. Den rutinerade frilufsaren har alltid en liten påse med torr näver i sin jacka, tillsammans med eldstålet.

Om du inte är vid en iordningställd eldstad väljer du ett underlag som inte sprider elden, till exempel grus eller sand. Plocka undan kvistar och pinnar och lägg lite större stenar kring din eld. Du kan till exempel elda mellan två större stenar för att ta tillvara på värmen, då behöver du inte lika mycket ved. Du bör dock inte elda på klipphällar och liknande, då värmen kan göra att stenen spricker. Torr mark och rötter kan sprida elden långt, under jord, och flamma upp dygn senare. Elda därför aldrig direkt på mark som innehåller rötter, torra barr och liknande.

Få igång elden

I botten av elden vill du ha ditt tände; näver, granris, tampong, tidningspapper etc. Över/runt om placerar du mindre vedpinnar och kvistar som ditt tände har lätt att få fyr på i sin tur. Efter det lägger du dina större grenar och vedträn. Du kan arrangera detta i en klassisk pyramidform där vedträna är det yttersta lagret, eller så kan tände och småpinnar ligga i mitten av vedträd i form av ett timmerhus: två vedträn läggs parallellt och ytterligare två läggs på tvären i form av en ram, kallad pagodeld. Sedan fortsätter du i några lager tills du är nöjd; två, tre lager brukar räcka långt. Behöver du mer är det bara att lägga på efterhand.

Är din ved fuktig kan du tälja bort det yttersta för att komma åt torra partier och använda dem för att starta elden. Resten av den fuktiga veden lägger du intill brasan för att den ska kunna torka och komma till användning när du behöver mata elden. Det är viktigt att du plockar ordentligt med bränsle från början, hela vägen upp till ordentliga vedträn. Särskilt det mindre bränslet brinner fort och behöver du helt plötsligt springa iväg och hämta mer slocknar lätt elden. Ha alltid lite tändved nära till hands om du skulle råka glömma elden och den håller på att brinna ut.

När du har gjort i ordning din eldplats och ved och tände är på plats är det dags för själva lågan. Den kan du till exempel få från en tändare, tändsticka eller ett tändstål. Att få eld med tändare och tändsticka är ju inga konstigheter, så därför fokuserar vi på tändstålet som kräver lite teknik, men är en ovärderlig följeslagare i min bok.

Ett modernt tändstål är tillverkat av någon sorts Ferrocerium, påverkas inte av fukt eller väta och räcker för tusentals drag, vilket gör det till ett pålitligt eldverktyg. Gnistorna brinner snabbt och med ca 3 000 graders temperatur. Du kan använda det på en mängd olika tändmaterial, till exempel näver, torrt gräs, etanol och tampong fungerar riktigt bra, men det kan också användas för att tända gasolköket. Ett tändstål kräver dock lite träning. Det går i regel inte att direkt antända pinnar, tjockt papper eller fuktigt tände, undantaget näver som brinner skapligt även i fuktigt tillstånd.

Ta din näver och rugga upp ytan så att gnistorna lättare får fäste. Dra loss supertunna, nästan genomskinliga, näverbitar från ytan och lägg på den ruggade delen. Knöla gärna ihop näverbiten, så gnistorna fastnar i den. Håll tändstålet intill den uppruggade ytan och dra bestämt knivsryggen längs tändstålet ner mot nävret tills det kommer gnistor. Nu har du gjort upp eld. I alla fall om du inte begick nybörjarfelet att vifta bort tändmaterialet med kniven när du drog mot eldstålet …

Näver brinner fort, så se till att ha små stickor eller ännu hellre fint granris nära. En del tändstål har medföljande skrapbleck du kan använda i stället för kniv, men de funkar oftast sämre än en kniv. Använder du tampong i stället för näver gäller det att fluffa upp den så att gnistorna kan få fyr i något. Snustorrt dött fjolårsgräs fungerar också utmärkt att tända med, se till att det är torrt och rulla ihop en boll.

Tändstål med magnesiumblock av amerikansk modell

I Sverige, både militärt och civilt, har vi oftast använt ett klassiskt tändstål och näver som överlevnadsutrustning. I USA kommer dock ofta tändstålet på ett magnesiumblock. Magnesium brinner med en mycket klar låga och extremt hög temperatur på ca 2 200 grader. Akta ögon, som kan skadas av den ljusa lågan, och tänk på att magnesiumet kan bränna ned genom ved och underlag. Till skillnad från tändstålet så kan man skrapa ihop en hög med magnesium, som då brinner längre tid än gnistorna. Magnesiumet antänds inte av sig själv, utan behöver tändas, exempelvis med tändstålet.

Det krävs ordentligt med träning för att lätt tända en eld med detta eldstål, men du slipper att leta efter det finaste tändmaterialet som näver. Tydligen har det florerat flera kopior som inte alls fungerar, de vi säljer fungerar utmärkt. Vi säljer både original från USA och billigare kopia, jag har dock inte sett någon skillnad i kvalitet efter frenetiskt testande.

Eftersom magnesiumet brinner mycket varmt och så länge det finns magnesium som kan brinna kan du skrapa ihop en hög och tända på trästickor, kråkris eller tuppfjädrar (pinne du skurit en fjäder av). Du kan till och med tända skapligt fuktigt tände.

Håll igång elden

För att hålla igång en eld behövs syre, värme och bränsle. Har du dåligt av en av dessa, behöver det finnas mer av de två andra. När du väl fått igång elden och den är stabiliserad är det bränslet som är avgörande, så se till att du har ved så det räcker för att faktiskt hinna laga mat, torka kläder och hålla värmen. Lägg bara inte på för mycket på en gång, det tar bort allt syre och kväver elden. Ur ett släckningsperspektiv är det också klokt att bara lägga på så mycket ved som du tror kommer gå åt. På så sätt kan elden brinna ut ungefär när du annars hade tänkt släcka och då behöver du använda mindre vatten och du får färre eldrester att ta hand om. Veden som blir över är ved du slipper hugga till nästa gång.

Släck och ställ i ordning efter dig

När elden har brunnit ut eller det är dags att släcka använder du vatten tills det inte längre ryker. Vattna också lite runt om elden. Rör om i askan och gräv i marken under askan för att se till att glöden slocknar helt, glöd kan annars ligga kvar och pyra länge innan den kan ta fart igen. Var därför noggrann och stanna kvar på platsen en stund efter släckning för att förvissa dig om att elden slocknat ordentligt, gärna 10–15 minuter. Under tiden ställer du i ordning platsen som du fann den, eller helst i bättre skick. Har du gjort en egen eldstad lägger du tillbaka stenar och annat där du fann det. Eventuellt skräp läggs i ryggsäcken, plast och liknande slängs inte på elden. Har du varit vid ett skärmskydd eller liknande där du har kunnat ta ved ser du till att nästa gäst har ett lika välfyllt vedförråd att ta av.

Eldningsförbud och när det inte lämpar sig att elda

Ett generellt varmare klimat, stark blåst och regnbrist är några mindre önskvärda faktorer när du har en öppen låga, därav att det kan råda eldningsförbud. Vid eldningsförbud får du inte göra upp öppen eld överhuvudtaget, något som även innefattar friluftskök om inte kommunen beslutat något annat. Håll dig därför uppdaterad kring vad som gäller där du befinner dig, du hittar alltid uppdaterad information från Länsstyrelsen eller kommunen.

Om det inte råder eldningsförbud, men du av olika anledningar känner dig osäker kring hur du hanterar en eld kan du med fördel laga maten på ett friluftskök i stället. Det är betydligt enklare att ha kontroll över och om förhållandena är osäkra så är det inte värt att chansa. Eller varför inte värma en mjukkonserv direkt i en värmepåse för minsta möjliga ansträngning? Ibland finns förutsättningar för en värmande och meditativ eld, ibland inte. Man får gilla läget och rätta sig efter förutsättningarna och sin egen kunskap.

Tips på utrustning:

Du hittar alla våra produkter för fältkök och eld här.

Ha en härlig stund till skogs.

/Henrik, medgrundare av Röda Stjärnan

Krisberedskap och prepping: rent vatten har högst prio

Detta inlägg handlar om vatten. Fokus ligger på vattenanskaffning i Sverige och för beredskaps- eller friluftsbruk för ett fåtal personer. I en överlevnadssituation är vatten prio ett, därefter skydd och värme och sist kommer mat.

Utan vatten dör man relativt fort. Redan efter ungefär 3 dagar utan vatten är läget i regel mycket allvarligt. Du får dessutom snabbt nedsatt förmåga vid vattenbrist, i princip räcker det med fysiskt aktivitet ett par timmar en varm dag för att du ska ha förlorat tillräckligt med vätska för att få huvudvärk, nedsatt syn och känna apati. Vintertid är det extra lurigt, du förlorar då vätska genom den torra luften du andas in och ut.

Rent vatten är livsviktigt. Håll uppe stridsvärdet vid kriser genom att förbereda dig och bunkra vatten samt genom att köpa reningsfilter och tabletter.

Vatten är viktigast

Vatten är dessutom tungt och skrymmande, det är sällan man naturligt har med sig mer än ett par liter. Själv har jag flera gånger i fjällvärlden begått misstaget att kontinuerligt dricka och fylla på vatten ur fjällbäckar och helt plötslig kommer man upp på så hög höjd att det inte finns fler vattenkällor. Det blir snabbt obehagligt med toppturer utan vatten.

I vardagen är man dessutom van att vattnet kommer direkt ur kranen. Många litar fullt ut på det kommunala vattensystemet och har små eller obefintliga förråd hemma.

Bunkra vatten

Skulle vattenförsörjningen upphöra, vilket sker fort vid exempelvis omfattande strömavbrott, är det bra att ha förråd. Eftersom kroppen och sinnet snabbt försämras av vätskebrist är det viktigt att kunna ha bra tillgång till vatten i inledningsskedet av en kris, då mycket behöver göras och planeras. I hemmamiljö bör man mycket lågt räknat ha 2 liter per person och dygn, vid minsta fysiska aktivitet går behovet fort upp till 3+ liter.

Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) rekommenderar 72 timmar underhållsfrihet, den nya försvarsberedningen nämner en vecka. Så att ha 9 till 21 liter vatten per person hemma bör anses vara ett minimikrav.

Det bunkrade vattnet använder du för att vänta ut en kris eller för att få igång en mer långsiktig vattenförsörjning, exempelvis genom att rena sjövatten.

Preppingvatten i påse, klicka på bilden för att komma till vår webshop.

Preppingvatten i påse är ett sätt att bunkra vatten på. Finns i vår butik här klick!

Rena vatten på olika sätt.

Ett lätt sätt att få tillgång till vatten är att rena vatten från ett vattendrag. Det är ju i regel så det kommunala vattnet ”tillverkas”. Vatten i naturen kan innehålla fler skadliga organismer och ämnen; bakterier, parasiter, Protozoer, virus, toxiner, tungmetaller och kemikalier. Förekomsten av dessa ämnen varierar. Du bör aldrig använda vatten nära industrier, sjöar med algblomning, stillastående vatten med döda djur, vatten nära jordbruk eller kraftigt förorenat vatten.

I flera delar av landet kan man utan problem hitta vattenkällor med dricksvatten. Fjällbäckar ovan bebyggelsegränsen vågar nog flesta dricka ur så länge det inte ligger en död ren uppströms. Men så fort vattnet hamnar närmre jordbruk, bebyggelse och industrier blir det mer tveksamt.

Så renar du vattnet

– Rena genom filter

Idag är filtren väldigt effektiva, små och har stor kapacitet. Filtren från Sawyer har en filterstorlek på 0.1 micron och filtrerar bort i princip alla bakterier inklusive endosporer, partiklar, Protozoer och parasiter. Värt att notera är att virus, kemikalier, tungmetaller och toxiner inte filtreras bort. Det är ovanligt med virus i svenska vattendrag, men toxiner förekommer vid algblomning och förorenat vatten kan innehålla kemikalier och tungmetaller.

Det finns dock superfilter, exempelvis S-serien från Sawyer. Det är filter som kombinerar ett mekaniskt filter med någon typ av kolfilter. Värstingvarianten S3 tar bort även kemikalier, metaller, bekämpningsmedel och virus.

Alla filter från Sawyer hos Röda Stjärnan finns här, klick!

– Rena kemiskt

Det finns ett antal olika kemiska reningsmöjligheter. Vanligast är någon typ av klorbaserad tablett eller vätska. Även jod-baserad rening förekommer.

Kemisk rening tar i regel bort alla typer av levande föroreningar inklusive virus. Partiklar, kemikalier, toxiner och tungmetaller renas ej.

– Rena genom kokning

Kokning är en klassisk reningsmetod. I de fall det kommunala vattnet har problem brukar det gå ut rekommendationer om att kranvattnet ska kokas. I Sverige är det vanligast med någon typ av bakterieförorening och bakterier dödas vid kokning. Även virus, Protozoer och parasiter dödas vid kokning. Tidigare rekommenderades kokning i 20 minuter, men idag vet man mer och det räcker att vattnet kokas upp ordentligt. ”Big bubbles, no troubles” som man brukar säga.

Kokning tar inte bort partiklar och tungmetaller. De flesta toxiner och kemikalier förvinner inte ens vid långvarig kokning. Även bakterier i endospor-stadie överlever kokning.

I mer extrema situationer går det att koka vatten i plastflaskor, näverkåsor och liknande med lite övning.

Egen brunn

Det är ytterst ovanligt att grundvattnet blir förorenat och det genom tiderna mest säkra sättet att få bra vatten är genom en brunn eller naturlig källa. Det kan vara klokt att hitta en plats där det finns en brunn eller källa där man kan hämta vatten. Brunnar kan finnas vid sommarstugor och källor finns i regel längs med vandringsleder. Brunnar och källor kontrolleras ofta regelbundet, men annars kan man skicka in vattenprover till en mängd olika laboratorier. På Röda Stjärnan har ett par ur personalen flyttat till gård med eget vatten, föredömligt ur preppingsynpunkt!

Fördjupad kunskap, improviserade vattenrening och vatteninsamling

För den som utan förberedelser befinner sig en situation där otjänligt vatten måste renas kan använda sig av en uppsjö av tips & trix.

En gammal goding är ett filter som omnämns i militära överlevnadshandböcker, ett filter gjort av vitmossa och kol/torv. Detta filter är numera ifrågasatt, men kan användas innan kokning för att få bort föroreningar.

Två säkra metoder som används även i industriell skala är kondensering och destillering. Bägge bygger på att vattenånga samlas som sedan kondenseras till vatten. Vid destillering hettas vatten upp, vattenångan leds bort och svalnar. Fördelen med denna metod är dels alla fördelar som man får genom kokning, men också att de absolut flesta gifter och föroreningar blir kvar i det ursprungliga kärlet. För destillering behöver du ett kärl (kaffepanna, kastrull eller liknande), något som leder vattenångan (rör från ryggsäcksmes, slang eller liknande) och slutligen något att samla upp den kondenserade ångan i.

Vid kondensering kan man använda ett plastskynke eller tarp och lägga över gräs, på morgonen kommer då fukten från marken att kondensera på plastskynket och man kan hälla av vattnet.

Dessa metoder som kommer från den klassiska överlevnadskunskapen kommer vi djupare att behandla i kommande artiklar.

Snösmältning är ett annat sätt när man vill skaffa vatten.

Obehagliga faror som är svåra att skydda sig mot.

Endosporer är ett sorts skyddsläge vissa bakterier kan hamna i. De blir då extremt svåra att döda. De tål långvarig kokning. Det som fungerar är rening i filter med liten porstorlek. Endosporer är ca 0.8 – 1.2 microner stora, filtret exempelvis Sawyer använder är 0.1 microner och tar bort farliga mängder Endosporer.

Toxiner från cyanobakterier (algblommning). Vissa organismer skapar gift då de lever. I Sverige är det mycket vanligt med ”algblomning”. Detta har ingenting med alger att göra utan är bakterier som producerar gift. Detta uppkommer ofta i syrefattiga miljöer. Algblomningen syns inte alltid från ytan. Gifterna kan inte kokas bort och kräver specialfilter såsom Sawyer S3. Giftet kan ge allvarlig skada på lever och nervsystem. Cyanobakterier undviks lättast genom att ta vatten från rinnande vattendrag och aktivt undvika sjöar där det förekommer algblomning. Algblomning kan se ut som en grön gegga eller trådig massa i vattendraget. Själva gifterna är dock osynliga.

Utan vatten inget kaffe!

Jag hoppas det här inlägget kommer till nytta och att du tar chansen att förbereda vatten åt dig själv och din familj redan idag!

/Henrik, medgrundare till Röda Stjärnan

Navigera rätt med eller utan kompass

Det finns flera situationer då du behöver veta hur man navigerar, både med och utan en kompass. I din go bag eller bug out bag har du säkert en bra kompass, eller i alla fall en liten knappkompass, men för att kunna lita på den till hundra procent krävs att du har koll på vad du gör.

Ta ut kompasskurs med kompass och karta

Du ska från punkt A till B, din plats är känd och du har både karta och kompass. Då navigerar du effektivast med att ta ut en kompasskurs.verktyg-och-faltutrustning-overlevnadsarmband-kompass-paracord-20cm-29304-x2

Du börjar med att hålla kartan mot norr. Se till att det som är norr på kartan pekar åt samma håll som kompassnålen gör och lägg kompassen ovanpå kartan med ena kanten längs din färdriktning A till B. Sedan kan du vrida graderingsringen tills norr (N) pekar mot norr på kartan. I det här läget är det viktigt att nord- och sydlinjerna i kompasshuset är parallella med kartans meridianer. Ta kompassen i handen och vrid kroppen så att den kompassnålens färgade ände (ofta röd) sammanfaller med den färgade delen på norrpilen. Nu visar kurspilen rätt riktning. Sedan är det bara att ta ett riktmärke någonstans i kursriktningen och gå dit. Gör på samma sätt tills du kommit fram till ditt mål.

Navigera med kompass utan karta

Har du ingen karta är det svårt att navigera precist. Men kanske finns det ett tydligt landmärke som syns då du kommer ut i öppen eller hög terräng? Då kan du ta ut en kurs, som du kan använda även då målet inte syns.

Ta ut en kompasskurs genom att välja ut ett riktmärke som ligger åt det håll du vill ta dig. Kompassen håller du horisontellt framför dig. Se till att kurspilen pekar mot riktmärket. För att få kompasskursen till riktmärket behöver du vrida graderingsringen tills kompassnålens färgade ände pekar mot N på graderingsringen. Nu kan du läsa av kompasskursen vid indexstrecket på kompassen, och när du tittar i kurspilens riktning har du din kursriktning. Den färgade änden på kompassnålen ska alltid peka mot N när du går. Välj ut ett riktmärke och gå dit, och fortsätt att ta nya riktmärken på samma sätt i kursriktningen tills du är framme vid målet.

Lokalisera dig på kartan med kompass och trianguleringsteknik

Du har begränsad nytta av en karta om du inte vet var du är. Gå upp på ett berg, klättra upp i ett träd eller skaffa dig god sikt på annat sätt och gör en triangulering.

Börja med att identifiera minst två fasta syftobjekt som du hittar på kartan, detta kan vara berg, en vik, radiomast eller liknande. Rikta sedan kurspilen mot det ena objektet och vrid graderingsringen tills kompassnålens färgade del sammanfaller med N. Lägg kompassen med linjalens långsida över syftobjektet på kartan och vrid hela kompassen med syftobjektet som centrum. Kompasshusets linjer ska bli parallella med kartans meridianer och kompassringens N på kompasshuset ska peka mot kartans norr. Du vet nu att din position är någonstans utmed långsidan på linjalen. Har du oliatpenna kan du markera linjen på kartan. Gör om hela proceduren med ett annat syftobjekt. Din position är i de båda pejllinjernas skärningspunkt. Fler syftpunkter ger bättre precision. Undvik syftpunkter som ligger nära varandra.

 Hitta tillbaka med kompass

Du har tagit dig till ditt mål, men nu ska du gå tillbaka. Med ett bra kompassarbete är det lätt att hitta tillbaka. Du vrider helt enkelt dig själv så att den vita spetsen på kompassnålen pekar mot N. Då har du fått kursen helt omvänd och kan enkelt gå raka spåret tillbaka.

Viktigt att tänka på med kompasser

En kompass riktar in sig efter jordens magnetfält. Magnetfältet är ganska kraftigt, men störs lätt av magnetiska föremål. När du använder din kompass ska du undvika större metallföremål såsom fordon och vapen. Dessutom ska du undvika magnetiska objekt som elektriska motorer, mobiltelefoner, vissa stormkök och liknande. En mobiltelefon verkar störa ut små kompasser om den är närmre än ca 40 cm, efter egna tester. Oräkneliga bassar har vimsat vilse i skogen efter att de navigerat med en kompass och haft vapnet på bröstet.

Vi har flera trevliga kompasser, bland annat denna som förutom sin kompassfunktion möjliggör beräkning av lutning och avstånd och denna som är lite enklare men har självlysande sidor för navigering i mörker.

Min nyfunna favorit är denna som är väldigt smidig. Jag är alltid lite skeptisk mot minikompasser och navigationen blir ungefärlig, men den är perfekt att ha när man vandrar i skogen och vill ha en bra grundkoll på nord-syd.

Navigerar du efter en karta är ett kartfodral en riktigt bra grej som gör att du slipper trassel och blöta kartor. Jag rekommenderar ett kartfodral som passar perfekt i benfickan på ett par M90-byxor eller ett lite större fodral med flera fack för övrig utrustning.

Navigera utan kompass

Har du inte tillgång till en kompass kan du använda en klocka med visare. Håll klockan i handen och vrid dig så att timvisaren pekar mot solen. Mittemellan timvisaren och klockslaget tolv (ett under sommartid) har du söder. Detta gäller norra halvklotet.

I naturen finns också mycket som hjälper dig att bestämma väderstrecken. Tänk dock på att göra en sammanvägd bedömning av flera tecken:

  • Titta på träd som står för sig själva. De har i regel flest grenar på sydsidan, och de är också tjockare och yvigare än de andra grenarna på stammen.
  • Se på hur snön smälter. Under våren smälter snön först fläckvis från sydsluttningarna.
  • Myrstacken är ett klassiskt knep. Myrstackar har en mer sluttande sida och den vetter mot söder. Myrorna bygger stackarna på södra sidan om stora stenar.
  • Undersök stenar och träd. På norra sidan av träd och stenar växer mer mossa, dessutom högre upp.
  • Titta på björknävern. Björkarnas vita näver går i regel längre ned på stammens södra sida.
  • Se på hur lavar växer. De växer i regel på sydsidan av stora stenar och granar.
  • Undersök himlen. Använd dig av Karlavagnen för att lokalisera Polstjärnan som ligger i rak linje från vagnens framkant. Polstjärnan lyser starkare än de andra stjärnorna runt omkring, så den är lätt att hitta. Polstjärnan står alltid i norr.

Du kan även bygga en improviserad kompass av en nål. Det finns flera sätt, men detta sparar vi till en annan gång.

Lycka till och se till att öva innan du hamnar i skarpt läge.

 

// Henrik, medgrundare av Röda Stjärnan

Everyday Carry – ett litet kit som gör dig redo

Everyday carry, EDC, är sakerna du bär med dig varje dag i fickan eller i en väska. Wilda Nilsson berättar hur hon tänker när hon sätter ihop sitt kit.

Som tjej är det såklart extra praktiskt att kunna lägga en smart packad EDC-ficka direkt i handväskan. Exakt vad som är viktigt att ha med sig skiljer sig såklart från person till person. Dessutom beror det på var du befinner dig. I urbana miljöer kan det exempelvis vara direkt olämpligt att ha en kniv i sitt EDC-kit. Ta därför detta inlägg som inspiration och kommentera gärna med dina egna tankar kring Everyday Carry. Vid pennan, eller tangentbordet då, sitter Wilda (aka Callsign Hanna).

dsc_4287_red_webb

Att befinna sig i en situation där man behöver ett multiverktyg, en snörstump, ett plåster, en sked eller en bit tejp kan vara mycket frustrerande. Därför har jag ett par olika EDC-kit beroende på vad jag ska ge mig ut på för äventyr. Just nu har jag packat mitt kit i en liten flerbruksficka från Stridsväst 12.

20170714_173126

Eftersom den är MOLLE-kompatibel kan jag fästa den på min Go Bag (som på bilden ovan) eller ta loss den och lägga den i handväskan tillsammans med mitt first aid-kit som på bilden nedan. Just detta är poängen med EDC – det är ett litet, flexibelt kit som är lika självklart i skogen som på stan (jag tog ur kniven inför fredagkvällen på stan).

20170714_144213

Däremot kom besticket väl tillpass för ett snabbt mellanmål. Vilka bra-att-ha-prylar just du behöver får du såklart fundera på. Vissa nöjer sig med en kapsylöppnare på nyckelringen, andra föredrar ett multiverktyg i fickan som innehåller mycket mer. Det går dock inte att förneka hur roligt det är att kunna plocka fram smarta prylar när någon behöver det.

dsc_4185_web

Speciellt män som generellt har större jeansfickor nöjer sig ibland med att stoppa prylarna direkt i fickan. Jag däremot gillar att tänka modulärt. Med ett EDC-kit, en Go Bag och en Bug Out Bag kan jag anpassa mängden utrustning beroende på vilket äventyr som är på tapeten.

dsc_4187_web

Jag blev faktiskt överraskad över hur mycket som fick plats i den lilla flerbruksfickan. Här nedan ser ni vad som just nu ingår i min EDC. Som ni såg ovan så har jag sjukvårdsutrustningen separat liksom att jag har en vattenflaska vid sidan om. Detta är utrustning som verkligen förgyller en hundpromenad. Ofta knatar jag ett par kilometer, sen blir det rast och på med förstärkningsplagg samt kaffekokning innan promenaden fortsätter.

dsc_4188_webb

Eldris är Moraknivs minsta kniv någonsin och är mycket enkel och smidig att förvara i fickan eller ryggsäcken, samtidigt som du har alla fördelar i styrka och säkerhet som kommer med det fasta bladet. Jag har den i mitt EDC-kit eftersom jag vill ha en liten kniv för eventuella behov på exempelvis hundpromenaden. För längre turer i skogen har jag alltid en kniv i full storlek också.

Den ihoprullade “korven” är en windshirt i sin förpackning, väldigt skönt om det är blåsigt. Ett modifierat kit där denna ingick hade jag i Berlin i höstas. Visade sig perfekt att kunna dra på sig en vindjacka när vädret plötsligt förändrades.

Nu är jag nyfiken på vad som ingår i ditt kit. Kommentera gärna eller tagga @rodastjarnan på Instagram på bilder där du visar upp ditt EDC-kit.

Morakniv Eldris på Röda Stjärnan

Exempel på saker som kan ingå i EDC

Nedan finner du en hel del bra produkter som vi tycker är lämpliga att bygga eller komplettera sin EDC.

På tur med det polska tältet/regnponchon Lavuu

Lavuu är en polsk vidareutveckling av den sovjetiska ponchon/tältet platsch-palatka. Tältet består av två regnponchons som kan bäras som just detta eller kopplas ihop till ett tält. Det går även att skapa ett vindskydd med öppen sida som syns på bilden här nedan.

lavuu

Det går även att sätta upp det med hjälp av en rak gren istället för den medföljande pinnen. Tälten kommer från 1960-talet och är begagnande men i fullt funktionsdugligt och bra skick. Vi gillar själva att använda lavuu på kortare skogsturer och vid bushcraft. Många nöjda kunder har också hört av sig och berättat om sina vildmarksäventyr med just lavuu.

Det här är en produkt vi själva är väldigt förtjusta i. Tyget är rejält och slitstarkt, precis som det ska vara när det gäller bushcraft och traditionellt friluftsliv. Har du testat? Berätta gärna i kommentarerna eller tagga @rodastjarnan på Instagram när du är ute på tur.

Klicka här och läs mer om polskt Lavuu tvåmannatält/regnponcho